och jag svarar uppriktigt: hela win umgängeskrets. Sedan landet erhöll en fri statsförfattning, har en del af adeln slutit sig närmare tillsammans och bildat en ogenomtränglig salang mot de öfriga stånden. Man pockar nu mer än under enväldet på sin hörd, kanske just derför, att den numera har så litet att betyda. Oiyckligtvis har min familj slutit sig till falangen, och endast min bror Alfred utgör derifrån ett undantag: han umgås ständigt i borgerliga kretsar, och min mor öfverser, märkvärdigt nog, härmed. Ack, att jag kunde följa min brors exempel! Förr var jag lik de andre, men han och åe böcker, han låtit mig läsa, hafva förändrat mina äsigter. Alla mina adeliga vänner tillhopa kunna ej uppväga dig och din vänskap. Finge jag blott se soch ett enda ögonblick tala med dig, men salta böljor och — Gud vet huru många — rytande vindar sSkilja oss åt i detta ögonblick. Borguret slår nu tolf med ett djupt ljud, som klingar så allvarligt genom stormens tjut. Det påminner mig icke om tiden, utan säger mig, att det stilla rastlösa verkandet, äfven under de vildaste strider, också engång skall nå målet och dess resultater ej förmenas verlden. Farväl, min vänninna, min syster, föremålet för mitt bästa hopp och min skönaste dröm. P. S. Helsa din bror Axel? Elise Hartug. Kort derefter släcktes det sista ljuset på den gamle borgen, och storm och mörker herrskade nu allena.