(Införes på begäran.) Till Redaktionen at Göteborgs Handelsoab Sjöfarts-Tidning! Uti en förklaring intagen i Tit. tidning N:o 123 för den 29 sistl. Maj af. Krouolänsmannen i lulands Nordre härad, hvars rätta namn är J. S. Hollander, finner insändaren att Tit. Hollander iräkat sitt vanliga berserkarraseri öfver insändarens till den i nämnde tidning för den 28 sistl. Mars N:o 72 intagna annons under rubrik meddeladtn. Oaktadt ins. häraf cj känner, hvem den värde meddelaren är, Som på ett så billigt sätt tillkännagitvit Tit. H. fruktan och undfallenhet, anser insändaren, det Tit. H. med den gjorda tillrättavisningen bordt vara alldeles belaten, isynnerhet som den efter ins:s tanka är fullt sanningsenlig, då deremot Tit. H. färklaring synes uppfylld af en sorts skryt, härledande sig af idel betise. För närmare upplysnings vinnande af Tit. II. upptörande mot namnkunnige Jon Nilsson och dess söDer, anser ins:n sig skyldig att vederlägga Tit. H:s i dess förklaring gjorda yttrande, att han år 1843 såsom åklagare åbringat Jon och hans söner hvardera 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, ithy att Jonarne omnämnde år utgjorde ett antal af 6 personer, af hvilka blott trenne afstraffades. Och synes således att af Tit. II. yttrande är jemt hälften ett uppdiktadt tillägg. Angående Tit. H:s utlåtande, att han vid 1855 års sommarting tilltalat Jonarne för vöfvervåld i hug samt skarpa skotts aflossande mot folk!, får upplysas: att denna hemska gerning tilldrog sig år 1854 d. 13 Oktober, hvilket genast för Hollander tillkännagais, men af H. ej beifrades förr än vid omnämnde tid, eller omkring ett halit år efter brottets begående. Häraf bevisas lätteligen H:s undfallenhet, med sådant som fordrar näpst, men att han. enligt sitt get yttrande, ej är någon pultron? medgifves grund deraf att han med verklig barbarism, och med en arm, enkom skapad att föra knutpiskan, genast utan ali dom och ransakning afstraffar dem af allmogen, som ej äro nog slafviska för att genast böja sig under hang despotiska nycker — hvilket en stackars sjerdingsman från S, socken för omkring ett år sedan fick vidkännas. Hvad Tit. H. ironiska utlåtande om Jörlandaboernes bravour vid Jonarnes häktning, samt hans egna heroiska bedrifter med blott nämndemans och rättarens biträde vidkommer, så torde Tit. H. hafva glömt att han år 1843 vid afhämtning af 2:ne från Jon Nilsson i Kyrkeby utmätte hästkreatun såsom handråckning på begäran medhaft en 40 man sjöbeväring, åtföljd af 2:ne underofficerare (hvilka vid tillfället voro inqvarterade i och omkring gästgifvaregården Kyrkeby) och först då kunnat åtkomma omnämnde hästkreatur. nyo ett bevis på H:s egenmäktiga ätgöranden har ins:n sig medelst vederbörligt faktum bekant. då Tit. II. vid indrifvandet ai 1853 ärs kronoskatt, hos en torpare inom häradet. utmätt en nämnde torpare tillhörig ko, som af fjerdingsmannen, till försäljningsstället framförts, men vid ankomsten dit at H. till ägaren återstäldes, under yttrande : att torparen på H:s egen bevägenhet skulle åtnjuta afkortning ). : Hatare till allt länsmans-skojeri. —— ) Detta var ju rätt beskedligt af hr H.? Red:ns anm. på