Landgorten. GEFLE. Måndagen den 26 sistl. Maj på eftermiddagen begåfvo sig förre kolaren Per Ersson, hans son Anders Ersson och hans bror f. gardisten Berg, i Kultebro, Söderala socken, ut på hafvet för att vittja laxnät. Per Ersson och Berg rodde. Anders Ersson styrde. Af en stor störtvåg kastades P. Ersson och Berg ur båten, hvarvid årorna medföljde. Anders Ersson såg fadren och farbrodren kämpa med vågorra, utan medel att kunna rädda dem. Förgäfves sträckte han åt dem styr-åran: han nådde dem icke. Båten dref åt landet. Ett och annat nödrop hördes, hvilket snart öfverröstades af bränningarne. Under den ögonskenligaste lifsfara lyckades det And. Ersson att komma i land på en s. k. rabb. Men denne var kringfluten af vatten; Anders Ersson gjorde sig ett skjul af den sönderslagna båten, hvarunder han sökte värja sig för kölden. Förgäfsves! den blef allt svårare. För att icke förfrysa började han likt Trion, vältra stenar fram och tillbaka på rabben och ropade emellanåt, så mycket ban förmåd