bjuder tillfälle till de nyttigaste jemförelser mellan olika länders produkter och framsteg i åkerbruk och boskapsskötsel. Juryn, som består af de utmärktaste vetenskaplige praktiske agrikultörer från olika delar af Europa, har redan sammanträdt, delat sig i sektioner, och börjat undersöka de utställda föremålen och bestämma prisbelöningarne. Kejsaren har med stor frikostighet utfäst flera sådane. De brittiska racerna synas i allmänhet hafva företrädet, och Engelsmännen äro af den åsigt, att deras fördel af expositionen hufvudsakligast består uti att visa och meddela kontinenten sina framsteg i boskapsskötseln, medan de sjelfva hafva föga att inhemta af sina medtäslare. Med undantag af de stora flammändska och några norrmandiska kor, som genom kroasering med de engelska korthornsracerna, kunna bilda utmärkta mjölkstammar för städernas behof, finnes ingen annan race, som kan förbättra de engelska. Charrolaiseracen, som förlidet är våckte mycken uppmärksamhet, försvarar icke alldeles sitt rykte vid denna exposition. Majoriteten af juryns medlemmar synes vilja uttala sig mot den rådande benägenheten för öfverdrifven gödning, och i stället fästa sig vid racernas mjölkningsegenskaper — en princip, hvars riktighet erkännes af Engelsmännen, men desse frukta dock, att man skall slå öfver i en viss ensidighet och ej fästa tillbörlig uppmärksamhet vid de olika egenskaper, som karakterisera de brittiska racerna, af hvilka t. ex. korthornsracerna hufvudsakligen äro afsedda att gifva godt kött, medan Ayrshireracen utmärker gig för rikligheten och beskaffenheten af sin mjölk. Det bör observeras, att täflingen ej eger rum mellan olika racer, utan inom hvarje sådan, så att korthorn täflar med korthorn, Charrolaise med Charrolaise o. s. v. Första priset (1000 franes) inom korthornsracen har tilliallit en mr Townleys tjur Master Butterfly. En af de boskapsracer, som ådragit sig största uppmärksamheten, är den svarta hornlöse Gallowayracen; en tjur, utställd af en mr MCombie, vann första priset inom denna. Fransmännen synas hafva fattat serskilt tycke för denna race, och sällskapet mot djurplågeri är framför allt förtjust i densamma. I Frankrike brukas icke gärdesgårdar och dylika inhägnader, och sannolikt har tycket för Galloway-boskapen till betydlig del sin grund häruti, ty en hornlös tjur på ett öppet fält ser mindre fruktansvärd ut, än en WestHighlander med sin hotande pannprydnad. Då den skottska boskapen landsattes i Dinkirken, inträffade en händelse, som genast gaf West-Highlanders? horn en viss respekt. En tjur af denna race slet sig lös och rensade i ett ögonblick kajen; de tvenne ståtliga gendarmer, som, sin tjenst likmätigt, posterat sig på yttersta ändan af landstigningsbryggan, undveko den ojemna striden och flydde, men med dragna sablar och under oupphörliga rop al sacre! boeuf-sacrå! boeuf! West-Highlanderracen är för öfrigt väl känd, ty tvenne exemplar af denna race hafva sedan en längre tid befunnit sig i Jardin des Plantes; en af de skottske utställarne blef icke litet öfverraskad, då han vid ett besök i denna trädgård, igenkände midt ibland de vilda djuren, såsom han uttryckte sig, dessa West-Highlanders, som utgått från hans egen ladugård och voro kött af hans kött och ben af hans benom. De första priserna inom denna race vanns af en mr Smith för en tjur, och af hertigen af Sutherland för en ko.