grefve Cavour rätt endast 1 en enda punkt, nemligen den att en oöfverstiglig skiljemur befinner sig emellan den österrikiska och sardinska politiken. Han bestrider Sardinien rättigheten att tala i Italiens namn. IIan anklagar det för att nära agitationen och dagtinga med revolutionspartiet. Dessa anklagelser få så mycket mera vigt, som jäsningen på halfön för ögonblicket lär hunnit den höjd och styrka, att den minsta anledning är tillräcklig att framkalla ett utbrott. Enligt pariserbladet ÅUnion ämnade sig grefve Cavour åter till Paris för italienska frågans skull. General La Marmora hade d. 31 Maj återkommit till Turin och der emottagits med utmärkta hedersbetygelser. Sardinska dep. kammaren har slutat sina arbeten. I dess senaste möte förklarade grefve Cavour, att regeringen ämnar föreslå en lag som bemyndigar henne att benåda ledarne af uppresningen i Genua 1849, hvilka blifvit dömde frånvarande och derföre, enligt landets lagar, befinna sig i den kategori, att det kungliga prerogativet att gifva nåd ej till deras fördel får utöfvas. Från Rom skrifves under den 31 Maj: Om några dagar beger sig generalvikarien Patrizzi med prelaterna Monaco, Genelli och Capalle till Civitavecchia för att der inskeppa sig på en fransk ångare. Jemte en egenhändig skrifvelse från den helige fadern till kejsar Napoleon och kejsarinnan Eugenie öfverbringar han åt den sistnämnda ett guldstickadt skärp med påfliga och kejserliga vapnen i briljanter, perlor och rubiner, en etruskisk gyllene vas med rosor; för kejsaren ett postament af lapislazuli med påfliga och kejserliga vapnen; för prinsen en medalj med en bild buren af 2 englar, infattad med briljanter, rubiner och amethyster; dessutom åtskilliga andra medaljer för höga statsdignitärer. Det har blifvit berättadt, att Toskana slutat ett konkordat med Rom. Storhertigen skulle under ett besök i Rom låtit genom prestlisten aflocka sig sitt samtycke dertill. är allt går omkring lär man dock den gången gjort storhertigen orätt. Ilan skall manligen hafva stått emot alla anfäktelser och omintetgjort de försök presterna gjort att snärja honom i sina garn. Bästa beviset härför är att premierministern Baldassermi och toskanske ministern i Rom Bargagli, begge ifriga försvarare af de s. k. lIcopoldinska lagarne, på. hvilka Toskanas oberoende af Rom i andliga saker grundar sig, äro i större ynnest hos storhertigen än någonsin. BELGIEN kommer att vid zarens kröning i Moskau representeras genom prinsen af Ligne. FRANKRIKE. Lagstiftande församlingen har d. 4 dennes begynt diskussionen af budgeten. Tvenne tal upptogo hela detta möte. Hr Perret, mär i Paris, talade med mycken styrka emot fondspelet och yrkade åtgärder till dess undertryckande. Statsrådets president Baroche svarade hr Perret å regeringens vägnar. Fondspelet kunde han naturligtvis icke öppet försvara, men han svängde Big med en af de fraser, som är rätt bra att hafva till hands då man har de obotfärdiges förhinder. Han menade nemligen, att man icke kunde komma åt missbruket, utan att skada bruket. På börsen ske äfven allvarsamma operationer, och regeringen kunde icke göras ansvarig för skandalerna sedan den föreslagit den nya lagen om aktiebolag. Denna lag är verkligen ganska sträng och afser att sätta en gräns för det vingleri, som hittills bedrifvits med aktier i Frankrike. De i Paris d. 6 dennes ingångna underrättelserna från södra och vestra departementerna, i synnerhet från de förra, låta bättre än de föregående. Vattnet är i sallande. De olyckor och förluster som förorsakata genom öfversvämningarne äro oberäkneliga. Ännu känner man icke antalet af de menniskolif, som blifvit spilda. Det synes ty värr vara ganska betydligt. De subskriptioner, som öppnas på alla häll, kunna aldrig, om ock den allmänna välgörenheten visar sig än så storartad, på långt när betäcka den lidna skadan. Ett rykte gick den 6 i Paris, att kejsaren, i anseende till de stora landet öfvergångna olyckorna, ville, att de festligheter, som voro beramade till d. 14 dennes med anledning af prinsens dop, instäldes. RYSSLAND, som hittills blott hållit en konsul i Kanton, har ackrediterat en frejdad sinolog, baron Solkowski, såsom chargå daffaires hos chinesiska regeringen. Solkowski skall residera dels i Makao och dels i Kanton. Dessutom skola utnämnas 3 nya konsuler, hvilkas uppehållsort allt efter omständigheterna bestämmes af det diplomatiska ombudet.