Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1856, sida 2

sätta mig tillfälle att lösas (Snällposten.) Syckegods. Historiska milrkvärdigheter. Hofkamreraren Gustaf Magnus de Berg i Wisby har till kongl. lifrustkammaren förärat konung Stanislai fältur, ett särdeles välbehållet konstverk, föreställande en glob, omgifven af ett bälte, å hvilket timmarne äro anbragta. dem en liten omkringsväfvande engel såsom visare antyder. — Den ekebänk, hvarå konung Carl den tolfte hvilade uti en bondstuga sista natten han var på svensk jord, före atffärden till Fredrikshall, är nyligen för kongl. lifrustkammaren erhällen. Ett likaledes från glömskan räddadt minne af konung Carl är en allegorisk tafla öfver hans födelse, målad af Adam Behn, en sachsisk dverg i Carl den elftes hof och sednare den unge Carls ritmästare. Denna tafla. som tillhört enkedrottning Hedvig Eleonora och troligen en af de få konstsaker, som räddats ur den stora slottsbranden 1697, är nyligen af II. M. Drottningen inköpt. Tillfångatagandet al tvenne australiska stråtröfvare. I en af de sednaste tidningarne från Hobarttown, Van Diemens Land, läses följande episod. som erinrar om de dagar då Jack Sheppard och Dick Turpin grasserade på landsvägarne i England. Vi ha just emottagit underrättelsen om tillfångatagandet af de beryktade stråtröfrarne Dido och King, hviiket vi skynda att meddela våra läsare. Det tillgick på följande sätt: Hr Watson, distriktkonstapeln i Great Swampartdepartementet, var på tjenstgöring förliden Tisdags morgon, och färdades utmed landsvägon till Bicheno. Omkring klockan 10 just då han höll på att rida uppför White Marsch Hill (hvita sumpbacken) blef han plötsligt anfallen af Dido och hans kamrat, som presenterade sine dubbelbössor, och hotade att skjuta honom ögonblickligen om han rörde sig ur stället. Dido befallde sedan Hr W. att sitta af, affordrade honom hans vapen, penningar YXc., samt sade, att, om han haft bättre råd på ammunition skulle han ha skjutit honom genast. De båda kamraterna togo sedan Hr W. in i Bushen (namn på småskog och ouppodladt land i allmänhet i Australien) sedan de förut bakbundit hans händer, och kastade honom under ett träd, hvarest nägra andra personer (fårherdar i trakten) lågo, i samma predikament. Dido besteg sedermera Hr W:s häst och galopperade framåt vägen, under det hans kamrat bevakade fångarne. Snart derpå blef en man, som var känd 1 trakten under namnet Jim, och var smed i St. Pauls, äfveuledes stoppad af Dido, som bragte honom till lägret, men nöjde sig med att endast fråntaga honom några medbragte lifsmedel samt 3 buteljer gin. Sedan den chevalereske Dido på detta vis kommit i besittning al sin favoritdryck hschiedam, blef han genast mildare stämd mot sina fångar, hvilket ännn mera ökades alltsom han närmade sig det tillstånd man plägar kalla treqvart?. Emellertid fångade han ännu ett offer som passerade i grannskapet, och sedan han låtit den nykomne undergå samma procedur som de öfriga, erbjöd han sig ädelmodigt att lösa Hr W. och låta honom gå hem. Hr W. uttryckte i varma ordalag sin tacksamhet till banditchefen, men tog tillika tillfället i akt att antyda, att det blefve honom nästan omöjligt att komma hem utan sin häst. Dido i sitt anfall af ädelmodighet, ville ej göra hall gerning, utan löste Hr W:s band och skänkte honom en häst tillhörig någon annan af hans talrika offer, bibehållande under tiden sitt säte på Hr W:s häst. Sedan dessa förberedelser blifvit slutade, togo de båda stråtröfrarne, åtföljde af sina fångar, och Hr W., som hade samma väg, åter till vägen, der de snart föllo in med ett nytt parti i D:r Story samt Hr och Mamsell Cotton, hvilka Dido tvingade att göra sig sällskap. Straxt derpå möttes Hr Ferguson senior i sitt äkdon. Dido red genast upp till honom i äkta stråtröfvare-styl, men Hr W:s häst, som ej var vand vid dylikt arbete, och troligtvis ej heller vid det något onyktra sättet hvarmed Dido behandlade honom, kastade plötsligt sin ryttare i diket. Didos kamrat sprang genast fram att bistå honom men bäda två blefvo nu ansatte af Hr W. och Hr Ferguson, och en förtviflad kamp uppstod. De andre fängarne hvars händer voro bundne slöto sig intill de stridande. Didos kamrat var beväpnad med två dubbelbössor och en sexskottig revolver. Dido drog genast sin revolver, men Hr W. fällde honom till marken med ett slag af den ena dubbelbössan, som han i striden frånryckt Didos kamrat, och båda två blefve sedan öfvermannade. De fördes sedan till Swansca i Hr Fergusons äkdon som blef ställdt till deras disposition tills en passande bostad erhållits. Nathaniel Hawthorne. en ibland de mest originella och utmärkta af Amerikas nu lefvande skriftställare, författare af Scharlakansbokstafven m. m. har i många år uti sitt fädernesland varit säsom en skugga, ett fantom, en myth. Han bodde länge i Concord uti ett litet, gammalt och halfförfallet hus, hvars stillhet aldrig stördes och i hvars fönster man aldrig någon afton såg lius lysa. Under tre års tid funnos sannolikt knappt tio personer, som sett denne underlige innevånare, och dessa endast händelsevis om aftonen, då ban rodde på den tysta floden. Äfven i sällskap är hans uppförande ovanligt. Ilan tiger, heter det, på ett högst själfullt sätt. Långa stunder står han, till och med i sina bästa vänners sällskap, hvilka lemna honom åt hans egenheter, och ser drömmande ut genam fönstret; under de snillrikaste samtal, då qvickheter slöda, sitter han tyst, och endast hans underbara ögon återspegla de tankar, som gå igenom hans själ, tills han plötsligt reser sig och aflägsnar sig, utan att säga ett ord till afsked. — För närvarande har emellertid Hawthorne tagit emot en befattning som amerikansk konsul i Liverpool. (Penelope.) PolORLafdenacnhan