i laget, äfven här draga försorg om upprätthållandet af stadens anseende, hvilket löper fara att komprometteras. På hvad sätt man ämnar underhålla studenterna är alldeles okäanät, och öfverläggning derom skall ske i morgon på rådhuset. Stockholm lider så stor brist på tillräckligt rymliga lokaler, att man är i förlägenhet om det rum der de skola samlas. Man har tänkt på manågen å Djurgården, hvilken emellertid för den obehagliga lukt som i en sådan byggnad är inrotad, är mindre lämplig såsom bankettsal; nedre börssalen, der rum för åskådare och isynnerhet för åskådarinnor saknas; och kongl. teaterns salong, af alla säkerligen den lämpligaste. Ett: annat förslag, som lärer hafva utsigter för sig, är att anbringa et jätte-tält på Carl XIII:s : torg, der banketten skulle hållas — förmodligen med öfverrockarna på, enär den kyliga väderleken icke annat tillåter. H. M. Konungen ämnar till Söndagen den 15 inbjuda ynglingarne till en gouter på Drottningholm. Man talar äfven om att de komma att inbjudas till en representation å k. teatern, hvilken uppgift dock fordrar bekräftelse. I Upsala synas förberedelserna till gästernag mottagning bedrifvas med allvar, hvilket också är af nöden i denna småstad, så olyckligt blottad på ressurcer, att det är svårt att gäga hvar den skall herhergera sitt fremmande. Så angenäma dessa studenttåg äro, ja så nyttiga de kunna blifva, så stor förbindelse ! vi hafva att med öppna armar mottaga dem, vore det önskligt att för framtiden icke så stora anspråk vid dem måtte fästas som hittills. De kunde då också oftare återkomma och tillrustningarne skulle icke kosta de ofta temligen medellösa studenterna så mycken tid och så mycket penningar. De deltagande i Upsala lära icke uppgå till större antal än mellan 2 och 300, och underligt nog hafva äfven rika mäns söner blifvit hemkallade från universitetet före mötets början. Den allmånna enthusiasmen är der emellertid stor, och der så mycken cnighet och samverkan finnas skola säkert arrangementerna blifva lyckade. Kongl. Teaterns nye direktör herr IIYltönCavallius — han kallas i förordnandet direktör och intendent för scenen — har begärt tjenstledighet från sin förste amanuensbefattning i Kongl. Bibliotheket och skall innan kort anträda sin studieresa till Kontinentens teatrar. Han bar redan gripit sig an med teateraffärerna och uppgör i dessa dagar nya kontrakter med sujetterna. Hr Torsslow är engagerad såsom aktör och styresman för den dramatiska scenen, men det synes såsom om br Dahlqvist icke skulle komma att qvarstadna! Han fordrar förökade lönevilkor, och hr. Cavallius har icko lust dertill; hr C. skall införa ett mera ekonomiskt system och gå till roten med missbruk och ensidigheter: han skall låta inöfva pjeserna si att de gå bättre öfver scenen, uppmuntra den inhemska dramatiken m. m. m. m. Lycka tilll — Herr Ander, som under sin sejour bär sannolikt, utom de 300 rdr bko han har i arfvodo för. hvarje uppträdande (Dahlqvist begär förhöjning i sin årslön stor 2000 rår bko), skördat en tunnsäck blommor och lagerkransar, har gjort teatern nytta vid inöfningen af operan Wilhelm Tell, som i morgon för första gången går öfver scenen. Rossini har mer än en gång skrifvit och anordnat musik till denna opera, som dels gifvits i 4, dels i 3 och jag tror t. o. m. i 2 akter. Man får i detta stycke både höra hr Ander och hr Stenhammar, en jemförelse som skall blifva intressant att göra.