Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1856, sida 1

Bref från Stockholm. Snällposten i Malmö har en brefskrifvare från Stockholm, som vet att skickligt och ledigt återgifva dagens nyheter. Så skritver han, under den 3 dennes, bland annat följande: Statsrådet Almqvists utnämning, som var en verklig öfverraskning för alla partier, har af de liberala blifvit mottagen med decideradt (2) bifall, och äfven de konservativa erkänna i honom en kapacitet. Det heter nu, att han skall efter någon tid efterträda statsrådet Fåbreus, hvilken skulle förflyttas till Kommerskollegii presidentsplats och en framstående liberal förmåga väljas till konsultativt statsråd. En annan version, som vill ha mera anspråk på sannolikhet, förmäler, för andra gången, att expeditionschefen Thyselius skall öfvertaga inrikes portföljen. Äfvenså berättas att statsrådet Fåhrgeus skall efterträda frih. Gyllenhaal såsom general-tulldirektör, sedan statsrådet Gripenstedt, som icke lärer vara så alldeles belåten med frih. G:s sätt att sköta sin befattning, icke skulle gå in på hans qvarblifvande. I detta fall vore statsrådet Wallenstten den som skulle blifva president i kommerskollegium. Man förmodade att i lördagens. konselj biskopsembetet i Lund skulle tillsättas, men så skedde ej, och frågan kommer icke till afgörande förr än i morgon. Thomander anses blifva nämnd. Deremot utnämndes t. f. professorn vid fria konsternas akademi Boklund till ordinarie professor, hvarom tillkännagifvande är att förvänta i Posttidningen. En ibland de kinkigaste utnämningar som regeringen haft att göra är den af professor i esthetik och modern litteratur vid Upsala universitet. Begge konkurrenterna, Böttiger och Malmström, äro förtjenta af platsen, och på förslaget har den sednare blott en röst mer än den förre. Docenten Malmström har omisskänliga meriter såsom utöfvande esthetiker. Han har gjort en törnbeströdd akademisk karrier, och man hör honom vid föreläsningar afråda sina åhörare från att välja en bana som icke gifver bröd. Böttiger åter är förmodligen vår yppersta versifikatör och har makt öfver Språkets poesi; han har också specielt egnat sig åt språkforskning och hans akademiska väntningstid har varit lång. Emedlertid är han i vida lyckligare ekonomiska omständigheter än hans medtäflare. Hvem som nu må blifva nämnd, har man för den förbigångne att frukta det värsta, ty genus irritabile vatum lärer icke förneka sig, i synnerhet under sådana förhållanden. Måhända skulle saken kunna arrangeras om det projekterade professoratet i svenska språket snart komme till stånd och endera finge öfvertaga detta. Hufvudstaden rustar sig till att mottaga studenterna — men jag kan ännu icke tala om rustningar, ty sådana afhöras blott samtalsvis, så framt ej dit skall räknas att inalles 136 personer hittills efter 6 dagars betänketid, tecknat sig för att herbergera 295 af de 600 väntade. H. M. Konungen har af detta antal tecknat sig för 25, hvilket tal kommer att ökas om behof göres. Aristokratien har till stor del redan utflyttat på landet, men staden är derföre icke utblottad. Med rätta borde borgerskapet, som anser stadens öfriga innevånare blott såsom gäster och i vigtigare frågor än denna icke tillåter dem att ha ett ord med