Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1856, sida 1

skyndade in. En drucken polismästare satt derinne på en bänk och dikterade för sin arnekne skrifvarc: på en annan bänk låg en karl med länkar om händer och fötter. Golfvet var betäckt med vinoch Dränvinsflaskor. glas, tobaksaska och hvarjehanda annat. — Hvem är polismästaren? frågade Jag. — Här är polismästaren, svarade den druckne Lalareft. som jag igenkände från Wiatka, och glodde på mig med dumma oförskämda ögon. Men hastigt sprang han upp och störtade mot mig med öppen famn. Jag bör här anmärka, att tjenstemännen efter Tytajefss fall började bli något rädde för mig, då de sågo, att jag var omtyckt af den nye guvernören. Jag höll honom på tre stegs afstånd och trågade sträft: — Huru vågar ni neka mig posthästar och uppehålla en resande på allmän landsväg? — Åh, det var ju bara ett skämt! Var nu icke ond på mig! Icke vill ni vredgas på en gammal kollega? .. . Hästar? Spänn för! ... Nå. slyngel, vill du skynda dig? ropade han till polisbetjenten . . . Visa mig nu äran att dricka en kopp the med mig! — Nej, tack! — Men hvad — vi ha ju champagne! fortfor han och skakade på flaskorna. De voro alla tomma. — Hvad gör ni här? frågade jag mannen. — Jag är här på undersökning... Dender krabaten, som ni ser här, har med en yxa krossat hufvudet på far sin och på systern ... . han skall nu inför Pontius Pilatus... svartsjuka, tror jag. — Och derför rumlar ni i hans sällskap? Polismästaren blef förlägen. — Jag betraktade mördaren. Det var en Teheremiss omkring tjugo år gammal. Hans fullkomligt orientaliska. anletsdrag