sträckt vu, föreslår hr B. alternativt följande: vUnder det uppropet pågår och en hvar röstande äger att sjelf eller genom valsedel afgitva sin röst, skulle en eller flera valurnor under kyrkoradets uppsigt vara utställda, deri de röstande under hela den tid valet påginge, ägde att nedlägga sina valsedlar, som då borde vara försedda med anteckning i hvilket hus den röstande vid sednaste mantalsskrifning varit boende (någon kontroll å aflemnaudet behötdes dervid lika litet som det nu granskas hvilken som aflemnar valsedlar vid uppropet.) Lf sambredd med uppropet och den deraf följande anteckning i vallängden, skalle de valsedlar, som lemnats i urnorna, i den mon dessa fylldes, at kyrkorådet sorteras och granskas, hvilket gednare göromål ej blefve vidlyftigt. då troligen endast tryckta valsedlar komme att begagnas. samt derefter införas i ett för detta ändamål särskilt utskrifvet exemplar af vallängden, — — — Efter uppropets slut skulle äfven röstningen i urnorna vara afslutad. och deresfter st återstå vallängdernas summering.? — — et lider intet tvifvel, tillägger hr B. att på dettt ett större antal röster än eljest skulle ina, ty mången, hvilkens sysselsättning ej tillaonom att passa pi uppropet, skulle deremot ; a afgifva sin röst, om han när som helst under valet finge inlemna eller insända den. Då det måste vara ändamålet med allmänt val, att så många röster som möjligt aflemnas, och att ej valets utgång blir beroend? af en tillfällighet, synes mig det sednast föreslagna sättet vara att föredraga. Såvida detta häradsh. Bergers förslag kan, utan strid med gällande författningar i öfrigt, af regeringen godkännas, anse vi det vara det enda, hvarpå ett allmänt val, i en församling med så många röstägande ledamöter som Göteborgs domkyrkoförsamling, kan rätt utföras. Att hr Berger velat bibehålla uppropet torde vara en koncession åt de bestående förhållandena, eljest vore det väl enklast, att hela valet förrättades medelst valsedlarnes inläggande i rösturnan. Under alla förhållanden blir en förändring i det nuvarande orimliga valsättet en nödvändighet. Utom detta ärende förekommer vid morgondagens socknestämma frågan om ett årligt anslag till en för stiftet bildad pensionsanstalt för folkskolelurare. Oaktadt den afgift, hvarom här är fråga, (6 rdr rgs) är så ytterst obetydlig, att dess beviljande säkert ej kommer att ifrägasättas, kunna vi ej undgå att ännu en gång fästa uppmärksamheten vid det ändamålslösa uti en pensionsinrättning byggd på de grunder, som den förevarande. Må den benägne läsaren icke tröttna vid vårt idkeliga upprepande af samma sak i detta hänseende, men vi göra det under förhoppning, att förr eller sednare åtminstone någon tänkande menniska skall taga saken om hand och afvända våra pensionsanstalter ifrån den falska väg, hvarpå de nu äro stadde. Några få uppgifter skola klart ådagalägga detta förbållande. Den pensionsanstalt, hvarom här är fråga, beräknar såsom tillgångar: 2) andel af ett för ändamålet anvisadt statsanslag; (vi veta ej om beloppet af denna andel för Göteborgs stift ännu blifvit bestämdt); b) delägarnes och skoldistrikternas afgifter: c) en kollekt årligen i alla stiftets kyrkor; d) enskilta donationer, som kunna inrättningen tillfalla. De årliga, ordin. afgifterna bestå uti sex (6) rdr ärgs från skoldistriktet och fem (5) rdr från läraren. Skollärare, som i 30 år erlagt dessa afgifter, samt uppnått 55 års ålder och varit 20 år skollärare, erhåller en årlig pension för sin återstående lifstid af — ettkundrade (säger 100) rdr 1g8. Jemför man nu resultatet af samma belopps insättande under lika lång tid i en ränteförsäkringsanstalt, så befinnes detta vara, att de skola lemna omkring 110 å 13 rdr årlig lifränta från 15 års ålder. Då hafva likväl, märk väl, icke de särskilte anslagen af staten eller kollekter eller väntade donationer, blifvit tagna med i räkningen. Och ännu mer: då hade hvarje församling och hvarje skollärare kunnat göra äfven högre insatser, olika för olika år, om man så ville, för vinnande af en högre pension, enär den un bestämda är så godt som ingen; och då hade slutligen alla de besvärligheter, som förekomma vid skollärares flyttning från en ort till annan helt och hållet undvikits. Det är — vi upprepa detta för tjugonde gången — obegripligt, att saker, som äro så i ögonen fallande, kunna så förbises af förståndiga menniskor, som med dem sysselsätta sig. — Red:n har blifvit upplyst om, att de uppmaningar, som tvenne ins:e, en gående och en åkande, ställt till Gatuläggnings-kommittten i afseende å vissa knaggliga gatuförhållanden, bordt ställas icke till nämnde kommitte, utan till Dräwselkommissionen. Vår sednaste ins:re torde derföre finna skäligt att vädja till go daste Drätselkommisionen i st. s. till godaste herrar af gatuläggningskommittten. T Jamn wmå AA:... a 1 re Ma —