Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1856, sida 1

ringde på sin sekreter, men denne var lika litet som sin herre i ständ att förstå, hvarom fräga var. — Men hvad vill ni då göra, när jag skickar denna skrifvelse till byrån, för att besvaras? frågade guvernören. — Jag lemnar skrifvelsen till gamle expeditionssekreter N.: han har med dylika saker att göra. — Är ni säker på, att han kan expediera den? — Omöjligt annat, Ers Excellens! Han har i sju års tid aldrig sysselsatt sig med annat än obegripliga expeditioner. — Låt honom komma upp till mig! Gamle N. kom. Guvernören räckte honom brefvet och frågade, hvad som borde göras. N. genomläste skrifvelsen flygtigt och menade, att man borde skrifva till finansministeriet och utfärda en order till kretsöfverstarne. — Min vän, frågan är krad som bör rapporteras och hrod befallas. N. blef något förlägen, men ursäktade sig dermed, att detta vore något svårt att mundtligen förklara; skriftligen skulle det deremot gå ganska lätt. — Var då god och tag en stol och expediera den genast! N. tog papper, bläck och penna, och ett, tu, tre voro båda koncepterna färdiga. Guvernören tager dem, läser dem en gång, läser dem två gånger — förgärves! han begriper icke ett ord. — Då märkte jag, berättade han sjelt efterat med ett godmodigt leende, — att det verkligen var ett svar på skrifvelsen, och Jag underskref det. Aldrig hörde jag ett ord mer om hela affären; svaret måste således varit tillfredsställande.