Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1856, sida 2

(Insändt.) Godaste herrar at gatuläggningskommitteen! Länge hade Jag tänkt att till eder adressera en vördnadsfull epistel, angående ett par små bitar i eder och min väg, och funderade blott på hvilken ton jag skule anslå -dur eller moll — för att vinna gehör; men på en gång ser jag eder sjelfva taga initiativet och på ett radikalt, omstörtande sätt, angripa Gamleportsplatsen. Hå, hå, tänkte jag, när detta kan ske, så sa, midt för borgmästarens näsa, så är det en småsak för de der herrarne, att revolutionera de föråldrade formerna af mina små förtretliga gatubitar, som äro mera bortgömda och föga befaras af granna ekipager. Alltså tänkte Jag afbida hvad komma skulle, och i värsta fall lata saken hvila ännu ett år, till erkänsla för de vackra, progressiva tendenser J börjat utveckla vid Gamleport. Då uppträdde en äldre fotgängare? i Handelstidningen d. 23 Maj och, bugande för det redan påbörjade arbetet, rekommenderade han i gunstig ätanka öfversta ändan af Södra Hamngatan. Att denna är knagglig och kälkborgerlig är st sannt, men dess omläggning lärer bero på lösningen af den qvistiga frågan, huruvida der bredvid stagnerande ruttna hatvet kommer att igenfyllas, och beslutet härom låter nog ännu vänta på sig ett tiotal. Fotgängaren tror emellertid, att man plott behöfver fästa de nitiske hrr kommitterades uppmärksamhet på saken, för att den skall gå som en dans; men jag är aldeles af en annan tanka. J ären icke så lättrörda, mina herrar, och kuunen dessutom bra lätt afspisa vår beskedlige fotgängare med det rådet, att hålla sig vackert på trottoiren, hvilken gerna trottsar de kiukigaste liktornar. Mig slippen J ej för så godt köp, ty mitt och alla andras åkdon fara obarmhertigt illa på de ställen jag vågar rekommendera åt edert reformnit. Det då f ändan af Kaserntorget. förbi engelsk est den mycket traiikerande farbanan är att jag trottsar någon småstad i Svor visa maken, och för det andra fortsättningen af Södra Larmgatan förbi nya sjukhuset, ifrån hörnet af artilleristallet till hr Friedländers hus, hvilket stycke är, om möjligt, ännu sämre, Nu r jag visst icke någon förbättring genast af dessa förlegade gatustycken. Det kunde då se ut som om denna påminnelse haft någon verkan, och sådant bören J naturligtvis icke låta komma eder till last. Ja, jag skulle också skämmas ögonen ur mig, om det kunde heta att jag imponerat på eder maktfullkomlighet. J kunnen ja vänta en eller annan månad, tills detta lappri längesedan är glömdt, i synnerhet som det nu sannolikt är brist på arbetsfolk och de som finnas i vederbörandes tjenst äro sysselsatta med hvarjchanda små experimenter, hvilka äfven taga sin tid. Så hade t. ex. vägen vid vestra ändan af nya allöen nyligen ett par veckor varit uppbruten, till hälften i st södra n, hvarså eländig, kunna uppsender, för att 1 en trumma at sten Denna blef ock färdig d. 31 Maj, men — hast du mir gesehen — Sommarmanaden kommer och vinden blåser ifrån annat håll. Den 3 Juni är samma väg anxvo uppbruten eller belamrad. Stentrumman duger icke längre. Den skall läggas af trä. Ville vi nu hoppa från vester till öster. så kunde det väl förtjena anmärkas, att vederbörande husär i grannskapet af IeONTtson-ka egendomen borde tillhållas att åter upprätta de dalar, uti den eljest ypperliga Stampgatan, hvilka bildat sig efter derstädes nedlagda, tvärgående trummor; men jag är ieke den som vill chikanera på småsaker, tvertom — jag är optimist och ser gerna sakerna från den ljusaste sidan Åkande. Ar .