Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1856, sida 2

förmodan att dessa innehöllo smuggelgods, anhöll båI fen; men vid närmare påscende befunnos säckarne, fyra till antalet, fyllda med bomull. Då Olsson med skäl likväl misstänkte åtkomsten till densamma, lät sson och Nilsson föra båten intill Pusterder han tillkallade nattväktaren Sandin, som tog godset omhand och uppförde Andersson och Nilsson i polisvakten. Vid med dem i går morse af Kommissarien Göthe anstälät förhör, uppgåfvo dossa sig föregående natt ha fått bomullen till skänks allsvaktmästaren Olsson, som hade dylikt, i magasiner å tullstationen Klippan upplagdat gods under bevakning, hvarvid jemväl den upplysning erhölls, att Andersson vid samma tid bemärkt det Olsson utur ett magasin utlemnat bomull till en skeppare Bengtsson, som med sitt fartyg var liggande å revieret vid Klippan. Då nämnde Olsson är samme sjötullsvaktmästare Gustaf Olsson, som var inblandad uti den bekanta sockerstölden å skeppet Aurora, dervid han dock, emot mångas förväntan, slapp helskinnad undan, kunde man antaga att någon tjufkomplott var å bane. Med anledning häraf begaf sig Göthe i går på förmiddagen jemte Andersson och Nilsson i båt nedåt Klippan för att råka skepparen Bengtsson, men under vägen träffades dennes fartyg, som lade till vid Jernvågen. På tillfrågan uppgatr Bengtsson, etter något betänkande, att han föregående natt emottagit trenne säckar med bomull at sjötullsvaktmästaren Olsson, hvilken bomull B—n nu ötvorlemnade till polisen. Straxt derefter blet Olsson af tvenne konstaplar afhemtad från Klippan och insatt i polisvakten för att på eftermiddagen förhöras, då poliskammaren hade extra sammankomst i och för ransakning angående denna tjufhistoria. Vid förhöret upplystes af skepparen Bengtsson, dennes matros Anders Nilsson och förenämnde Joha Alfred Andersson och Carl Nilsson, att då skepparen, hvars namn är Magnus Bengtsson, förande Jakten Anna Bothilda från Höganäs, i förrgår träftat sjötullsvaktmästaren Olsson, som han förut kinde, hade denne till salu utbjudit bomull, uvarefter dessa såta vänner afslutat köp härom och öfverenskommit att skepparen på natten skulle afhemta varan. Mellan kl. 10 och 11 på aftonen hade matrosen Nilsson, på tillsägelse af skepparen, från fartyget åtföljt denne till Klippan, dervid trenne säckar medhafts i båten Här träffades Jötullsvaktmästaren Olsson, som tillsade Nilsson att följa sig, då Olsson gick före till magasinet n:o 3, dertill han upplåste dörren och insläppte Nilsson, som dervid befalltes att stoppa säckarne fulla med bomull, men tillika underrättades om att han måste hållas innestängd tills Olsson funne tiden vara inne för hans utsläppande. Härpå igenlåstes dörren af Olsson. som aflägsnade sig. Medan Nilsson arbetade med att fylla säckarne, satt skepparen uti båten, väntande på tjufgodsct. Emellertid dröjde det tre qvarts timma innan Olsson återkom, så att Nilsson, som en god stund förut slutat sitt arbete, började blifva ängslig öfver denna frivilliga arrest. Derefter tördes karne uti båten till skeapparen, som jemte Nilsson begaf sig med dem ombord å fartyget. Påföljande morgon erhöll Olsson af skepparen en liten vängasva af femton rdr rgs, således liqvid för leveransen föregående natt. Ungefär vid samma tid då matrosen Nilsson var innestängd i magasinet och der som bäst stökade med bomullen, eller mellan klockan 10 och 11, hade Joh. Alfred Andersson på Klippans gård sammaträffat med sjötullsvaktmästaren Olsson, som bjudit honom på en toddy, men när A. härtill svarat att han aldrig förtärde något spirituöst, hade Olsson bjudit på en vintoddy, då Asac kat och åtföljt honom till Klippans värdshus, som dock befanns vara stängdt, hvadan båda återvitn it till Klippgården. Olsson, som denna afton syncs ha varit serdeles frikostig, hade derpå yttrat till Andersson att om han kunde anskaffa säckar, skulle han få till skänks af den å gården liggande bomullen, hvilket Å. äfven gjorde, då såväl han som Carl Nilsson, hvilken i detsamma tillstädeskommit, på Olssons uppmaning ifyllt fyra säckar med homull, som de nedburit i en båt, med hvilken de sedermera begitvit sig uppåt revieret, i tanka att kunna sälja bomullen till någon skeppare, men blifvit anhällna af kustvakten Olsson. Nagot förrän Carl Nilsson kom till gården, bemärkte Andersson dörren till magasinet no 3 stå öppen, och en karl, som han igenkände vara matrosen Nilsson, utkomma derifrån, bärande en säck med bomull, som han aflemnade till skepparen Bengtsson, hvilken befann sig uti en vid stranden liggande båt. Straxt derefter hade sjötullsvaktmästaren Olsson utkommit utur samma magasin, dertill han igenlåste dörren. Båten, hvaruti befunnos 3 eller 4 säckar med bomull, hade derefter af Bengtsson och Nilsson blitvit förd till den förres fartyg. På fråga till skepparen Bengtsson om han icka misstänkt att Olsson på oärligt sätt åtkommit bomullen, genmälte Bengtsson att han väl kunnat förstå, att det ieke hängt riktigt ihop med åtkomsten till densamma, hvarföre han också sedermera sunnit att han burit sig dumt och oförståndigt åt, då han inlåtit sig i en sådan affär med Olsson, men förmente dock att han härutinnan icke vore ensam, enär han sförnummit att flere andra personer äfvenledes skulle ha gjort dylika affärer i bomull. Sjötullsvaktmästaren Olsson, som uppgaf att han i tur med andra kamrater in den 9 sistlidne Maj haft ifrågavarande bevakning å Klippan, förnekade ihärdigt att ha sålt någon bomull till skepparen Bengtsson eller skänkt dylik vara till Andersson och Carl Nilsson, ehuru dessa, i Olssons närvaro, enstämmigt intygade sådant. Äfven matrosen Nilssons uppgift om leveransen utur magasinet förklarade Olsson vara sanningslös; påstående derjemte, att om ågon bomull blifvit anhållen hos Andersson och Carl Nilsson, hade dessa troligen stulit densamma från gården, hvilket lätteligen kunnat hända nattetid, utan att blifva bemärkt. Efter hvad sålunda förekommit, öfverlemnade poliskammaren ransakningens vidare sullföljd till Säfvodahls häradsrätt och förklarade sjötullsvaktmästaren Gustaf Olsson skyldig att genast träda i häkte, dit han straxt affördes, sedan hans tjenstemannatecken blifvit honom fräntaget. Gustaf Olsson, som är en äldre man, har i många år tjenat vid tullverket, derunder han länge åtnjutit förmäns förtroende, hvilket han dock, isynnerhet på sodnare tiden, visat sig illa motsvara, så att ryktet om hang delaktighet i åtskilliga ledsamma affärer nu tyckes besanna sig. — Sätvedahls häradsrätt har sistlidne Tisdag afkunnat utslag i Brattbergska målet. Brattberg dömdes för dråpet å modellsnickaren Sundqvist att mista lifvet genom halshuggning, hvilket utslag såsom vanligt underställdes Göta hofrätts pröfning. — Förre betjenten Olof Björekman, som begått den bekanta silfverstölden å Öfverås, har af Säfvedahls häradsrätt blifvit dömd till 28 dagars fängelse vid vatten och bröd samt 16 manaders straffarbete, och afsändes sistlidne gärdag till Malmö fästning. — Den i det bekanta Warbergsmålet mycket omnämnde lifstidssången Olof Långström, som i War