Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1856, sida 1

Ministern gaf guvernören, och synoden likaledes biskopen en skrapa, och St. Nikolans behöfde icke förändra sina vanor på gamla dagar. Bland de olika befallningar, regeringen med anledning af thronföljarens resa utfärdade, var äfven den, att i hvarje guvernement skulle anordnas en exposition af dess naturalster, sördelade efter de tre nafurrikena. Denna klassifikation förekom vårt guvernoment serdeles besvärligt, och för att ej förlöpa sig, beslöt man nedläta sig ända derhän att rådfråga mig, ehuru jag af guvernören var hjertligt hatad. — Här, sade guvernören, — här ha vi exempelvis honung. Till hvilket naturrike hör väl egentligen honung? — och då han af mitt svar drog den slutsats, att jag måste ega vidunderligt djupa kunskaper om naturen, föreslog han mig att förestå hela expositionsväsendet, Medan jag sålunda rotade omkring bland träarbeten, wotniaksmycken, honung och jernvaror, och Tyfajeff fortfor att vidtaga den ena despotiska åtgärden efter den andra, för att tillfredsställa Hans Kejserliga Höghet, behagade det storfursten att ankomma till Orloff, och i samma ögonblick utbredde sig skräckinjagande rykten om den Orloffske polismästarens arrestering. 1. pfajefts ansigte blef citrongult och hans gäng längsam och vacklande. Ungefär fem dagar efter storfurstens ankomst till Orloff hade polisr aren i den lilla staden skritvit till Tyfajeff, att den enka, hvars golf man uppbrutit. hade gjort allarm, och att en viss rik köpman i staden skröt, att han nog skulle underrätta thronföljaren om saken. Hvad köpmannen beträffar, tillvägagiek Hans Excellens Tyfajeff på följande sinnrika sätt, för att göra honom oskadlig. Tyfajeft befallde polismästanen att förklara mannen för vansinnig och låta föra