Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1856, sida 1

en persika, hvars kärna han kastade ut genom fönstret. Plötsligt; skyndar en af vin, sprit och loyalitet berusad assessor ut från den beundrande mängden, tager upp kärnan och stoppar den i fickan. Med afmätta och högtidliga steg återvänder assessorn med sin skatt, närmar sig en af de förnämsta damerna och presenterar henne den af de allerhögsta tänderna gnagda kärnan. Damen är hänryckt, men enär assessorn är gifmild och barmhertig af naturen, går han till en andra och tredje dam och skänker dem likaledes en persikekärna. Alla äro hänryckta. Assessorn hade ätit fem persikor och dermed gjort sex damer lyckliga. Men hvilkendera hade den äkta kärnan? Ingendera tviflade, ven efter upptäckten, att hon sjelf var den lyckliga. Sedan storfursten rest, beredde sig Tysajeft att utbyta sitt pachalikat mot en länstol i senaten, men ödet hade annorlunda beslutat. Tre veckor sednare kom med posten från Peterspurg en kejserlig skrifvelse, adresserad till den, som styr guvernementet Wiatka. Registratorn kom med andan i halsen och ropade, att en ukas anländt; byråchefen störtade in till guvernören, men denne föregaf sig vara sjuk och emottog ingen. Han hade, såsom man säger, fått afsked på grått papper. Hela staden blef likasom utom sig at glädje Öfven guvernörens fall. Hans styrelse hade något orent, qväljande, ruttet och nedrigt uti sig, men ickedestomindre var det vämjeligt att se och höra embetsmännens jubel, ty mer än en af dessa åsnor gaf det fallna vildsvinet en spark till afskel. Med ett ord: den menskliga lågheten visade sig i all sin nakenhet. (Forts.)