Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1856, sida 1

———————7 honom till Wiatka. att der erhålla nödig läkaretillsyn. Der skulle köpmannen gqvarhällas tilldess thronsöljaren åter befann sig på väg till Petersburg, och dermed, tänkte Tyfajeff, är den oredan förbi, Polismästaren gjorde såsom skrifvet stod, och köpmannen inspärrades i Wiatkas dårhus. Slutligen kom storfursten. Kallt och torrt besvarade han guvernörens allerunderdänigste bugning. IIan inbjöd honom ej till sin taffel. men skickade sin läkare, doktor Yanochin, att undersöka köpmannens helsotillständ. Thronsöljaren kände nämligen hela affären: enkan hade äfverräckt honom en böneskrift, och stadens borgare och köpmän bestyrkte sanningsenligheten af hennes uppgifter. Tyfajeffs rygg blet flera grader krokigare, Det var också en obehaglig historia för guvernören, Polismästaren förklarade att han kunde uppvisa skriftliga ordres rörande allt hvad han gjort. Doktor Yanochin försäkrade, att köpmannen var lika frisk som han sjelf . . . Tytajeff var förlorad. Klockan 8 på aftonen kom thronföljaren med sin svit, för att taga expositionen i ögonsigte. Tyfajeti var hans ciecrone, svarade i öster, när man frågade i vester, var alldeles förvirrad och talade oupphörligt om en viss ezar Tochtamysch. En af prinsens kammarherrar anmodade mig derför att i Tyfajefts ställe visa dem expositionen, hvilket jag också gjorde. Storfursten-thronföljarens anletsdrag hafva ej det uttryck af trånghjertad stränghet och obarmhertig köld, som lästes i hans faders; hans ansigte uttrycker snarare godmodighet och slöhet. Han var dä tjugo år gammal och förrådde redan en tydlig benägenhet för korpulens. De få ord ban talade till mig voro höfliga, och hans röst liknade hvarken hans