Sedan 1815 ars konstitution blifvit aiskassad, till följe af revolutionens besegrande 1831, förunnade kejsar Nikolaus Polen 1832 en s. k. organisk författning med valda ständer egande en konsultativ röst i vissa regeringsangelägenheter; denna författning har aldrig trädt i kraft, men man tror att detär på den, söm kejsar Alexander hänsyftat. Den nye utrikesministern i Ryssland, furst Gortschakoff, har från Warschau under d. 27 Maj aflåtit en cirkulärdepesch till ryska gesandterna i utlandet, hvilka deri bemyndigas, att emottaga ansökningar af polska flyktingar om tillåtelse att återvända till fåderneslandet. ORIENTEN. Lördagen den 17 Maj voro patriarkerna och en elit af de förnämste bland sultanens kristne och israelitiske undersåter sammankallade i Porten, der utrikesministern gaf dem kännedom om det dekret, hvilket nämner dem, som i kraft af emancipationsdekretet böra äga säte och stämma i riksrådet, när der aihandlas ärenden som röra de kristne eller judarne. De äro de 3 grekiske, den armeniske och armeniskt-katholske patriarkerna, stor-rabbinen, latinernas kansler och protestanternas chef. Porten har funnit lämpligt i riksrådet ytterligare inkalla, för de katholska Armenierna Mihran Duz, öfverdirektör vid kejserliga myntet, för de icke med katholska kyrkan förenade Armenierna Ovanez Dadiau. direktör öfver de kejserliga krutfabrikerna, för Grekerna furst Stefan Voghorides, f. d. regent på ön Samos, och för israeliterna en viss Ben IIatem. i Efter de nya riksrådens behöriga iustallering, hade ministrarne förestält dem nödvändigheten deraf, att rajahs ställa sig utskriiningslagen till esterrättelse, men tillika tröstat dem dermed, att lagen ju tillstädjer den utskrifne att lega för sig. Tillika hade man sämjats om I den åsigten, att staten på ett eller annat sätt : måste hållas skadeslös för den numera, till fölJe af emancipationen, afskaffade karatsch, en afgift, som rajahs årligen erlade till sultanen, för det de finge behålla qvar sina hufvuden. i De nye kristue och judiske riksråden äro, som man finner, alla embetsoch tjenstemän ö samt befinna sig alltså icke i den oberoende i ställning, som för deras maktpåliggande kall i hade varit önskvärd. i Ryssarne utrymma den del af Bessarabien, i I i Som afträdts till Turkiet. De hafva redan begynt dermed att bortflytta det i fästningen l Ismail befintliga artilleri och krigsmaterial. Den der liggande slotilj af segel-kanonslupar föres till Don och de till den hörande örlogssartyg sörvandlas i transportfartyg. Ismail skall vara fullständigt utrymdt å. 15 Juni. hvarefter utrymmandet af den äfvenledes till det afträdda området hörande fästningen Re; ni skall taga sin början. Enligt flera öfverensstämmande underrättelser, skall allmänna opinionen i Donaufurstendömena vara gynnsamt stamdt för dessa länders förening. i Med undantag at ett d. 10 Maj i Philip. poli förefallet uppträde emellan katholiker och turkar. hafva senast inga nya oroligheter ägt rum i Turkiet, men man var i hufvudstaden allvarsamt bekymrad för lugnets upprätthållande i ett stort antal provinser. Ställningen i Palestina var isynnerhet betänklig och hotande. Jäsningsämnen voro der hopade i en sådan mängd, att ett utbrott af den våldsam(b maste beskaffenhet hvarje dag kunde emotses. I Vicekungen i Egypten har, utan att man ännu dertill känner anledningen, befalt att de j under benämningen Kophter bekante egyptiI! ske kristne ej mera få användas i statens tjenst. De redan som embetsmän anstälde i Kophter afsättas. h IIALIEN. Den utmärkta och af alla partier aktade italienska patrioten Manin (tf. d. president i venetianska republiken) har i sardinska tidningarne lätit inflyta följande märkliga bref, hvaruti han uttalar sig mot den i Italien gängse doktrinen om politiska mords berättigande: Van, såsom jag är, att tala i öppna osminkade, ofta djerfva ordalag, då jag känner mig djupt öfvertygad, att jag derigenom tjenar mitt fosterland, tvekar jag ej heller nu att taga ett steg, som utan tvifvel skall väcka en storm mot mig och äfven utsätta mig för fara. Italien har en stor fiende, som det nationella partiet utan rast och ro, utan barmhertighet, måste bekämpa. Det skall i denna strid understödjas af hela det civiliserade Europas bifall. Nämnde fiende är den i Italien utbredda doktrinen om politiskt mord eller, med andra ord, dolk-teorien. Jag vill ej uppehålla mig med en undersökning af frågans moraliska sida. Jag vet, att det finnes klyftiga dialektici. som skola försvara densamma, och främst bland desse