hvIIKA med höga skrik fordra det. . Men skola England och Frankrike med tysthet åge denna demokratiens nya triumf? Kunna dessa nya makter, som råda öfver gamla verldens ödes och hafva att bevara dess fred, tillåta ett så groft våldförande af den internationella rätten i den nya? SkoJa de frivilligt underkasta sig den Munroska noninterventionsläran på den hela vida amerikanska kontinenten? Just emedan vi tro motsatsen, är det med en pinsam känsla vi afbida president Pierces blifvande politik; och denna känsla förminskas icke genom det faktum, att brittiska styrelsens svar på hans orimliga fordringar i värfningsfrågan nu bör vara i hans händer. or I italienska frågan har samma tidning en artikel, som går ut på att inprägla hos Italienarne att hvarje af dem företaget resningsförsök skulle i engelska regeringen finna den afgjordaste motståndare. Blott ett par dagar förut läste man i samma tidning artiklar af ett såtillvida rakt motsatt syfte, som de syntes vara beräknade på att reta Italienarne till en resning. Detta är en märklig omkastning. Månne icke äfven häri skulle kunna spåras Frankrikes inflytande, som i synnerhet under nuvarande spända förhållanden med Amerika väger särdeles tungt på engelska politiken. Tvisten emellan regeringen och öfverhuset om lifstidspäriet har, såsom redan nämndt blifvit, bilagts genom ömsesidiga eftergifter. I principen har regeringen imellertid fätt sin vilja fram. En bill, som nu föreligger öfverbuset och hvars antagande är säkert, bestämmer, att 2:ne rättslärde under benämning at deputy speaker (vice-talmän) skola ställas lordkanslern vid sidan till hans biträde, då juridiska frågor förekomma i huset. De tjenstgöra i 5 år, uppbära lön af staten och åtnjuta alla en ärftlig pärs privilegier, hvilka de bibehålla för lifstiden, äfven sedan de afträdt från sina funktioner, Den 29 Maj firades i JfOndon med stor pomp och: stät en fredsfest, som synes hafva varit mera lifsad än man skulle haft anledning förmoda. Men i Eugland som annorstädes försummar folket icke ett tillfälle att roa sig. Allt ifrån morgonen voro gatorna, i trots at en mulen himmel, uppfyllda med festligt klädda promenerande. De flesta butikerna voro stängda. Fensterna och balkongerna å ett betydligt antal hus voro smyckade med grönt och fanor, och tvärsöfver gatorna slingrade sig guirlander af löf och blommor. Dessa dekorationer förekommo i synnerhet i Piccudilly, St. James Street och Pall-Mall. Den officiella festen började med en revy af prins Albert med sotgardet i St. James park; prinsen var 4tiöljd ar sin blisvande svärson, prins Fredrik Wilhelm at Preussen, prins-regenten af Baden, hertigen af Cambridge och en lysande stab. På aftonen var illuminationen temligen allmän och mycket lysande. Transparanger, sinnebilder. drottningens namnchiffer förekommo i massa. De förnämsta gatorna erbjödo en bländande anblick. 1 parkerna afbrändes fyrverkerier, som lockat en ofantlig massa af åskådare. Man påstår sig allt sedan fredstesten 1814 ej hafva sett en vackrare fest i London. All denna herrlighet kunde dock icke aflöpa utan någon olycka. Af raketstängerna sårades flera menniskor, deraf en redan dött, och ett par personer blefvo öfverkörda. HOLLAND skall vid zarens kröning i Moskau representeras af kungens farbror, prins Fredrik. ÖSTERRIKE. Man väntar att få se den bekanta ryska organen Le Nord förbjuden i kejsardömet. Ett nytt bevis på spänningen emellan de begge länderna. PREUSSEN söker, genom en särskild cirkulärnot, verka för den nya sjörättens allmänna antagande. SPANIEN. Ett lån om 500 mill. realer har afslutats med franska bankirbolagen Prost och Pereire samt huset Rothschild. Regeringen berättas, i anseende till lifsmedlens dyrhet, hafva beslutat t. v. upphäfva införseltullen å spanmål och genom andra förmåner underlätta exporten af denna vara. POLEN. Den i Warschau utkommande officiella tidning innehåller, i afseende på den amnesti, som kejsar Alexander förunnat Polackerna, följande tillkännagifvande: Hans M:t kejsaren, som önskar visa sin saderliga mildhet emot dem, som, efter att olagligen hafva lemnat konungariket Polen eller ryska rikets vestra guvernementer, nu kommit till ånger af sitt fel och vilja återvända till sitt fädernesland, vill glömma deras förra förbrytelser och värdigas bemyndiga sina beskickningar i utlandet att emottaga ansökningar om tillstånd att återvända. Tillåtelse att återvända skall genas beviljas dem, som derom anhålla, och de skola ej vara utsatte för någon ytterligare ransakning eller vara underkastade någon ansvarighet inför domstolarne. Fastmera skola de från det ögonblick de återkommit återvända i utöfningen af sitt stånds borgerliga rättigheter, och etter 3:ne års oförvitligt uppförande kunna de erhålla inträde i statens tjenst, der de skola vara i tillfälle att blifva landet nyttiga och aflägga prof på uppriktigheten af deras tänkesätt. Från denna monarkens ynnest äro endast sådane emigranter undantagna, som genom sina bandlingar bevisat eller oaflåtligt bevisa sitt oförbätterliga hat emot ryska styrelsen. Detta tillkännagifvande är åtföljdt af ett annat med följande lydelse: H. M. kejsaren har i sin faderliga omtanka för gamla polska militärers väl värdigats tillstädja, att de soldater af polska armeen, som efter att hafva blifvit öfverflyttade från 3:dje kategorien (sådana som deltagit i 1830 års revolution) inträdt i statens tjenst och der uppföra sig oförvitligt, äga rätt till pensioner, icke allenast för deras nuvarande tjenstetid, utan äfven för den tid som de tjenat i polska armeen före revolutionen. Denna rätt utsträckes likaledes till gådana föra A