Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1856, sida 1

Den 6 Juni. Knappt har det krig blifvit slutadt, som sgaf det fransyska folkets tankar en rigtning utåt, förrän man förnimmer mer eller mindre dolda rygten om en rörelse i samhällets inre, som icke är mindre farlig derföre att en despotisk styrelse förmår återbålla alla dess mera i ögonen fallande yttringar. Trotts allt pressoch annat tvång — eller till följd deral — utgrena sig de hemliga sällskaperna, med de fruktansvärda syften, som på ett annat ställe i dagens blad blifvit framlagda, i alla delar af landet och förbereda en skakning, i jemförelse med hvilken de revolutioner, som hittills i detta landägt rum, skola befinnas hafva varit en barnlek. Den fransyska regeringen underhåller en otalig skara af polisbetjenter i alla landets delar; den lägger alla möjliga binder för kommunikationen mellan arbetarne i de olika delarne af landet: hvarken korruption eller våld sparas för att komma sammansvärjningens trådar på spåren: intet af allt detta hjelper. Tvertom synas alla dessa tvångsåtgärder bereda det onda ökad framfart. Der icke det fria ordet får låta höra sig, för att framställa klagomålen, men tillika bekämpa villomeningarne, finna dessa sednare lätt gehör i okunniga sinnen. Så lyssnar den fattige bonden med en viss förhoppning på de läror, som lofva honom de rikes beqvämligheter. Lärorna framsmyga från man till man och vinna ingen motsägelse, ty de blifva aldrig öppet uttalade, och den åskdigra luften väntar blott på en liten gnista för att urladda sig. Dessa förhållanden, hvilka, om faran ej på något sätt afböjes, hota Europa med en ju farligare omstörtning, ju blindare de styrande och de mäktigare samhällsklasserna äro, och ju mera egoistiskt de fylla sina åligganden, hafva föranledt den engelska tidningen Timestill några anmärkningar, hvilka synas vara ett ord i sinom tid. Times yttrar nemligen: De hemliga sällskaperna, som äro spridda öfver de besmittade departementerna, vänta blott på förhållningsordres från Paris, Lyon, eller Marseille: de stora städerna äro uppfyllda med soldater och ingen vågar taga första steget. Måhända skall hela detta sammansvärjnings-nät kunna förstöras, måhända en tilltagande välmåga förminska missnöjet, måhända äfven förnuftets långsamma framsteg öfvertyga sjelfva hungern och trasorna, att en lindring icke kan ernås genom omstörtning och plundring. Men hvilket samhällstillstånd är likväl icke detta, efter 7 års undertryckande? Behöfva vi väl ett klarare bevis, att en s. k. stark styrelse, huru oansvarig och i besittning af alla tvångsmedel den må vara, icke kan reda sig som den vill med sidenväfvare, grofsmeder och vingårdsarbetare? Hvari före har deremot vårt land (England) nu icke längre några farliga klasser?? Hvadan kom, mer det sig, att en million menniskor kunna fritt samlas i vår obevakade hufvudstad, eller i närheten af Glasgow eller Manchester? England har en tätare befolkning, ett omildare klimat, mindre naturlig bördighet än både Frankrike, Tyskland och italienska staterna: och ändock finnes här, till trots af alla försakelser, intet hat emellan samhällets olika klasser. Det