Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1856, sida 1

—— a— —— —————— gratis. men nu fordra munkarne ett par kopeker för hvarje stycke, så att den bonde som skänkt klostret en hel kalf, nu får betala för den lilla bit, han och hans hustru möjligen lyckas erhålla. På klostergården sitta lama, halta, blinda oeh andra krymplingar, sjungande Lazari sång: prestsöner och deras gelikar hafva slagit sig ned mellan grafvarne på kyrkogården, der de, med penna och bläck framför sig, oupphörligt ropa: — Hvem vill pafva pamietzsi? Hvem vill hafva pamietzi? ) Det dröjer icke heller länge, innan de äro omringade af qvinnor, som diktera sina käre bortgångnes namn, likväl utan att glömma att tillbörligt pruta om priset. Gossarne tugga förtvifladt på pennan och upprepa namnen. Maria, Maria, Akulina, Stephanida, fader Ivan. . . Se sä, moster säg nu edra! Du har cj gifvit mer än fyra skilling, och för mindre än fem kopeker kan jag verkligen icke göra det. Betänk blott, huru mänga kära namn du har ... Ivan, Vasilissa, Jonas, Maria, Eupraxia och den lilla, lilla Katharina! Kyrkan är öfverfull af folk och erbjuder en intressant anblick. Här och der ser man en qvinna lemna sin granne ett vaxljus med anvisning att tillställa värden eller gästen? detsamma.) Munkarne och poperna äro druckna, sålänge festen räcker, ty på hela vägen fram och tillbaka blifva de nästan tvungna af bönderna att äta och supa. I) Listor öfver aflidna slägtingar, hvilka uppläsas under sästen. ) Helgonet var gäst vid ån Welikaja, men är värd i sitt kloster. . (Forts.)