En mycket rik jude vid namn Pincherlie bor i Verona, der hans talrika och oskrymtade barmhertighetsverk förvärfvat honom allmän aktning. Han har en enda dotter, som nyligen fyllt sitt sjunde år. Under det han firade hennes födelsedag, ankom ett bref från presten i den församling, inom hvilken han bodde, med det påstående, att hans dotter ej längre kunde få vistas hos honom, utan skulle insättas i ett kloster, för att uppfostras i katolska religionen. Pre sten motiverade sin fordran på följande sätt: —Då er dotter var två år gammal, var hon dödssjuk: hennes amma, som var katolik. döpte henne i hemlig het, för att rädda henns själ. Enligt katol-ka relisionen och österrikiska lagar dopet giltigt och bindande; ni, såsom jude, har således ej rättighet att åta ett katolskt barn vistas i ert hus. — Med anledning af fadrens personliga inflytande och den nuvarande politiska ställningen i Lombardiet erhöllo far och dotter tillåtelse att utvandra till Turin, Mänga porsoner af hög samhällsställning och herr Pincherlies tjenare, alla katoliker, uppvaktade biskopen och bönföllo om tillstånd för fadren att qvarstanna i Lombardiet. Prelaten gaf vika för deputationens böner, men på tvenne hårda oantaglige vilkor; det första, att flickan får till 14 års ålder förblitva hos sin far, hvarefter hon eger att välja mellan båda reigionerna; det andra, att katolska prester skola läa henne hata allt hvad hon från barndomen lärt itt älska och vörda. Skall fadren antaga dessa vilcor? Skall han köpa tillåtelsen att stanna i Verona ör så högt pris? Kan han lefva under den grymma isterrikiska lagens arm, som rasar mot en faders heigaste känslor? BR AE