denten Pierce rent ut, att han tar afsked, om regeringen erkänner Walker genom att emottaga hans sändebud. Samma blad tillägger, att presidenten bereder ett budskap till kongressen rörande denna fråga och att han är fast besluten att, i trots at all opposition, erkänna Walkers regering. Några amerikanska tidningar klandra på det bittraste, att de frivillige, som på en ångare, Orizaba, ankommit till San Juan, för att stöta till Walkers skaror, af Engelsmännen hindrats från att landstiga. Amerikanska regeringens sändebud i Nicaragua, hr Whecler, tar parti af sin vän Walker, hvars företag han underlättat, och anklagar Costaicanerna för att i Virginbay hafva massakrerat fredlige amerikanske medborgare samt deras qvinnor och barn. Huruvida dessa anklagelser äro grundade är svårt att afgöra, men säkert är, att man har allt skäl att misstänka dem för att vara åtminstone öfverdrifna. Sannt är, att presidenten i Costa Rica, Mora, innan han marscherade emot Walker, utfärdade en proklamation, hvari han hotade att låta skjuta alla med vapen i hand tagna fribytare. Det är alltså möjligt, att en och annan af de på Costa Ricas område infallne fribytare blifvit behandlad enl. denna proklamation och således njutit sina gerningars lön. Hr Wheeler har imellertid till presidenten i Costa Rica adresserat en häftig protest, uti hvilken han hotar honom med amerikanska regeringens vrede. Protesten innehäller derjemte mycket sårande insinuationer emot England. Parlamentet i Canada har till drottning Vietoria adresserat en lyckönskningsadress med anledning af freden och en inbjudning att besöka sina amerikanska besittningar.