ritning. Veckor förflöto, innan kejsaren granskade planerna och denna mellantid var en pröfningens, tviflets och försakelsens tid för konstnären. Witbergs kolossala, af religionenspoesi inspirerade utkast!apslog kejsar Alexander. Han studsade och frägade efter konstnärns namn. Den bifogade förseglade sedeln öppnades, och man läste det obekanta namnet på en ung elev af akademien. Kejsaren önskadese Witberg och talade länge med konstnärn. Hans djerfva och eldiga ord, den djupa entusiasm, som lifvadehonom och den mystiska anstrykuingen i hans karakter gjorde djupt intryck på kejsarens emottagliga sinne. Samma dag sanktionerades Witbergs utkast, och han sjelf utnämndes till direktör för byggnadskomitöen. Kejsar Alexander anade ej att den lagerkrans, han flätade kring ynglingens lockar. skulle bli en törnekrona på mannens hjessa. Ingen konstgren ligger närmare mysticismen än arkitekturen. Abstrakt, geometrisk, stumt-musikalisk och passionsfri lefver den genom symbolik, form, antydan. De enskilta linierna, deras harmoniska förening, rhytmus och talförhållande bilda på en gång ett ofullständigt och hemlighetsfullt helt. Byggningen, templet, har icke likasom målningen, dikten och symfonien sitt mål i sig sjelf; det väntar på en innevånare, det är ett begränsadt innehållslöst rum, ett omhölje likasom sköldpaddans och musslans skal; det hela beror utaf, huruvida omhöljet passar för innevånaren lika väl som skalet för musslan och kroppen för själen. Templets murar och bågar, dess pelare och fagader, dess grundval och kupol måste bära prägeln af det gudomliga, för hvilket det är bestämdt, likasom hufvudskålen är formad för bjernan. (Forte.)