va, opartiskt sedt, gatt med jemna steg iramåt, och den nu lefvande generationen har i afseende på föda, kläder, sunda boningar och andlig sysselsättning vida bättre vilkor för fysisk förkofran, än våra kraftiga förfäder för tvenne århundraden sedan. Orsaken ligger uti inrotade laster, som från fäderna straffas inpå barnen, och i en förvänd uppfostran; när man går till eländets källa, vare sig för att finna den första orsaken eller botemedel mot det onda, måste man stanna vid ungdomens uppfostran. Huru innerligt sambandet är mellan den psykiska och fysiska lifsverksamheten visar dagliga erfarenheten. Tvenne stora, hvarandra motsatta misstag hafva begåtts och begås vid ungdomens uppfostran: det ena är, att menniskan behandlas företrädesvis såsom ett fysiskt väsen, att dess sinnlighet företrädesvig utvecklas och lifvet dränkes i materieHa intressen; det andra och allmännaste, att menniskan betraktas såsom uteslutande ett intellektuellt väsende och derefter uppfostras, att dess andliga natur ensamt utvecklas på den fysiska lifskraftens bekostnad, hvilket har bådas förfall till resultat. Menniskans andliga och fysiska lifskrafter kunna endast då normalt verka, endast då bära de blommor, som är vår tillvaros mål, när de hand i hand utvecklas. Den fysiska uppfostran är den andligas grundval; en sund själ behöfver sunda organer, för att verka utåt i lifvet: framför allt kan staten och samhället ej bestå utan andligt och kroppsligt friska medborgare, utan män, som med drift förmå sköta fredens värf och, när fosterlandets väl hotag, bära vapen till dess försvar. Man kan icke tänka sig något mer onaturligt, än att barnen, just vid den vigtigaste tidpunkten för deras fysiska utveckling och då sjelfva instinkten drifver dem till kroppslig rörlighet, dömas att, dagen i ända och dag ut och dag in, sitta hängande och sammansjunkna på en bänk i ett qvaft skolrum, och utan hvila anstränga tankeorganerna. Nervsystemet, det intellektuella lifvets pelare, blir genom dessa öfveransträngningar Iif-verksamhetens brännpunkt och förtär six sislit på samma gång som den uttorkar källan tll de krafter, genom hvilka muskelsystemet består. Följderna äro nervsjukdomar, luugsot, hypokondri och i allmänhet andlig och kroppslig förslappning och oduglighet. Äfven hämorrhoidallidanden, som förut varit äldre personers olyckliga privilegium exclusivum, blisva allt allmännare hos ungdomen. Vära gymnasier bära sitt namn likasom på sve). Slägtets fysiska förfall, grundlagdt genow ett sådant uppfostringssystem, visar sig öfverallt, hvarest uppmärksamheten riktas deråt. Konskriptionslistorna utrikes och beväringsrullorna hos oss sjelfva, läkarnes klagan ötver de oupphörligt tilltagande kroniska sjukdomarne, gymnastiklärarnes (bland andra prof. Brantings) försäkran, att de gymnastiska rörelser, som för ett par decennier sedan ansågos såsom lätta, numera knappt kunna användas, emedan de för den nuvarande generationen iäro öfveransträngande och kraftuttömmande, äfvensom att en betydlig procent af skolungdomen vid åtskilliga läroverk redan befinner sig på den ståndpunkt, att den ej kan deltaga i friskgymnastiken utan rätt och jemnt eger krafter nog att släpa sig till och från skolan, allt detta bär samma vittnesbörd, påkallar fosterlandsvännens lifligaste) uppmärksamhet och kräfver ovilkorligt skyndsamma botemedel. Att någon förändring till det bättre ej kan åstadkommas, förrän det införes en annan indelning af skoltimmarne och dessa i tillbörlig proportion anslås för dagliga kroppsöfningar, är tydligt. Den intellektuella bildningen skall ej förlora något på denna inskränkning, utan snarare vinna. En kroppsligt sund ungdom har större förmåga att inhemta, andligt bearbeta och ihågkomma, än en tvinande. Skolan skall förlora sin karakter af tvångsanstalt, och eleven med glädje gå från kroppsöfningarne till de intellektuella och så omvändt. Det blir en omvexling i arbetet, som skall medföra en harmonisk utveckling i båda riktningarne. Önskligt vore äfven, att de för kroppsöfnin—— — 2) Wie? Gymnasium nennen die jetzigen Menschen die Stätte, Wo die Jugend versitzt; ach, wo der Körper verdirbt; Den Ort wa er ÖFurde occihbt heszeichnet der