sresnndspost ens memvöiver ölver den förflutna veckan. Den 26 Maj. Det är som samtliga Europas monarkier, de mindre med de större, varit under de förflutna krigsären blokerade likt Sebastopol och ändtligen erhållit ett efterlängtadt tillfälle att hemta andan och åter njuta frihetens vällust. De arma fångarne låta sig icke sägas två gånger att dörren är öppnad och passagen fri. Den ena efter den andra af de aktningsvärda furstarna, prinsarna, monarkern: 1, n furstinnorna, prinsessorna, drottningarna,) låter inpacka sin garderob, tager några goda vänner med sig och beger sig på jernbanan eller ångaren ut i verlden för att få litet frisk luft och se sig omkring. Der är det en erkehertig af Österrike .... Der är det en prins af Sverge och Norge . . Der är det en W ärtembergare sees Der är det en enkedrottning af Danmark . Der är det en hertiginna af Baden . . .. Der är det en prins Napoleon .... Der är det en konung af Belgien .... Der är det en kung af Preussen .... Och de blitva allt fler och fler! Kontinenten korgas redan i detta ögonblick af furstliga extra-trainer; man skall om en månad knappast komma fram för idel resande högdjur och lakejer. Allt detta är utan tvifvel i monarkismens sanna intresse. Icke blott så, att de respektive furstarne. som andra, jag vill icke säga menniskor, men jordinnevånare, kunna vara utsatta för skörbjugg och andra det eviga stillasittandets mer och mindre vådliga följder, mot hvilket resorna utgöra den på en gång behagligaste och verksammaste kuren, utan äfven så att dessa ömsesidiga besök hos kära kusiner gifva en särdeles god anledning till diverse närmare allianser, brorsskålar, giftermål i aktningsvärda famihjer, intima öfverläggningar och öfverenskommelser med afseende på framtida planer, o. 3. v. Det är först sålunda de särskilda dynastierna kunna realisera iden af en enda stor familj, förenad genom icke blott själafrändskapens, men den ricllare personliga frändskapens band, ett enda stort bolag, sammanhållet genom gemensamma spekulationer i det stora, genom affärernas solidaritet Först när denna idk, som sagdt, är fullt förverkJigad, hela verldens furstar äro hvarandras svågrar och sarbroderskapet etableradt såsom thronernas beligaste lifsprincip och motif, först då skal fred åter råda i himmelen och på jorden och lugnet vara betryggadt för framtiden. När alla äro korpar, hugger ingen ögat ur den andre. Om folken är här icke fråga. De höra icke till räkningen. För öfrigt är det en sak att bemärka om alla dessa resande majestäter. Den, att hur de än resa och flacka, begifva de sig dock icke längre bort än att de — hitta hem igen. Andra kunna förloras ur sigte och komma bort för allo: om bortkomna furstar har ingen hört talas. Detta är ett af privilegierna med Guds nåde. HA Ö