Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1856, sida 2

— 6667 -0 2 14 IRTES ER, MTI ken öfversigt Sv. Tidn., såsom man kunde förutse, ej kunnat rätt gilla. Rörande Göteborgs ännu lefvande båda riksdagsmän, yttrar Sv. Tidn. följande: Loforden om hr Björcks hufvud, kunskaper, arbetsdrift, och talareförmåga vilja vi ej fråntaga honom; men de skulle hos oss gällt mer, om hans loftalare kunnat, utan att fela mot sanningen, ställa hr B. på en annan plats, än den yttersta venstern, ty på denna plats blifva dessa företräden förspillda. Vår tid är lyckligtvis så lan, att äfven större talenter än hr B:s äro otillräckliga, att i ringaste mån befordra ultra-radikala syften. Den röda färgen är sedan 1848 betydligt urblekt. Stormlöpningen mot det bestående skall derföre icke uträtta annat, än att fastare sammanhålla försvarskrafterna och kanske än längre fördröja de reformer, om hvilkas behöflighet de sansade af alla partier börja allt mer blifva ense. Hr B. representerar en politisk doktrin, hvilken numera endast står som ett varningstecken vid gränsen af ett utaf den praktiska statskonsten förbjudet område; men ban representerar icke svenska folkets politiska öfvertygelse och säkerligen icke heller det borgerskaps, som valt och förmodligen kommer att omvälja honom. — Hr Wern har blifvit uppfostrad i oppositionens stuga, men den stugan synes blifva honom för trång. Han vill se litet mer, än hvad som inom dess fyra väggar förevisas, höra något annat, än oppositionens klagovisor. Han vill handla, och der inne har man ej annat än ord att bjuda på. Hr W—s oro börjar oroa gamla fränder och vänner. Skall han sätta sig beskedligt ner, vara lydig och snäll, eller skall han spränga dörren till sitt fängelse? Fränderna kunna ej längre bära denna ovisshet; de uppmana hr W. med trängtande rop, att låta det dunkkla, det obe tämda fr... Ja väl, så godt kan det ock vara. Vi befara att hr Wen finner sig mera besvärad af Sv. Tidn:s här anförda invit, än hr Björck af samma tidnings påstående rörande hans rödhet och ultra-radikalism, m. m. — Huruvida hr Björck representerar Svenska folkets öfvertygelse eller det borgerskaps, som valt honom, torde Sv. Tidn. hafva svårt att bedömma. Donna tidning tillhör nemligen alltför mycket det parti, som bär bindel för ögonen, då det gäller att bedömma den allmänna opinionen i landet, hvilken likväl aldrig torde varit så prononcerad som nu. Denna bindel faller först, då örat fylles af det farliga ljudet — för sent. I slutet af sin uppsats upprepar Sv. Tidn. det förut börda talet om den nuvarande oppositionens totala oförmåga att åstadkomma verkliga reformer. — De reformer, som åvägabragtes vid sistl. riksdag, t. ex tullreformen, voro således utgångna från regeringen. — Ur Stockholmstidningarne med dagens poster meddela vi följande: Sverges och Norges minister i Petersburg, frih. Nordin, har haft sin afskedsaudiens hos kejsar Alexander. — Man gissar att han skall komma att efterträdas af generalmajor Peyron, som tros hafva för deta ändamål anländt till hufvudstaden. En deputation ai Upsala studentkår har anländt till Stockholm för att göra uppvaktningar hos II. M. Konungen, norske statsministern m. fl. med anledning af det förestående stora studenkbesäöket. Från Upsala skrifves, att förslaget till den efter professor Atterbom lediga professionen i estelik och modern litteratur nu ändtligen är uppsatt. Ehuru protokollet icke är justeradt, anses det likväl vara kändt, att till första rummet har magister docens B. E. Malmström erhållit tolf och professor Böttiger eliva röster; till andra rummet: Malmström elfva och Böttiger tolf, samt till tredje rummet docenten Ljunggren enhälligt af alla 23 röstande. Om så är, tillägger Sv. Tidn.? som lemnat ofvanskrifne uppgifter, synes oss förslaget, genom det så nära lika utfallande röste-antalet mellan professor Böttiger och docenten Malmström, smaka något af de val-bearbetningar, som inom de lärda korporationerna äro så vanliga, så framt man ej får förutsätta, att skilnaden mellan förtjensterna är alldeles harfin. Telegrafdepescher. HAMBURG den 31 Maj kl. 12,6. Posener Zeitung berättar, att kejsar Alexander på en bal, som polska adeln gar till hans ära, förklarat, att allmän amnesti är undertecknad för alla flyktingar och emigranter, ganska få undantagne. kräftar sig att kejsaren uti sitt på adelabalen i Warsehau hållna tal, utlofvat allmin ammesti, med undantag för sådana 9 91 a 27 OP oo Jen oo