Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1856, sida 1

saren en böneskrift Kejsar Panl tecknade på densamma med högst egen hand: — Hnär det redan utfärdats en allerhögste order rörande herr kaptenen, kan intet afseende lemnas åt denna ansökan. Hvad har väl också en sådan småsak som lit och död att säga gentemot en kejserlig ukas! Så mycket är visst, att kejsar Paul var autokratiens poet och dialekticus. Huru obehagligt det är att genomvada denna smuts, vill jag dock ännu tillfoga ett par ord, emedan offentligheten är den enda lilla upprättelse jag kan bjuda dem, som lidit och försmäktat utan hopp och tröst. Regeringen plägar skänka oodladt land åt embetsmän, som visat ovanligare ifver i tjensten. Häremot är föga att invända, om det ock vore gagneligare att spara jorden åt den ständigtitilltagande befolkningen. Reglorna för utlottningen äro i denna händelse temligen bestämda; det får ej tagas stränder vid segelbara floder, icke skogar med byggningsvirke, icke marker långs vattenlopp och under intet vilkor sådane jordsträckor. som redan börjat odlas af bönder, äfven om desse ej till dem hafva annan rätt än häfd. (Bönderna i dessa trakter hafva stor förkärlek för kolonisation och ofta ser man två eller tre nybyggen resa sig inne i djupaste skogen. De vidsträckta skogarne och obebodda landsträckorua locka bönderna att lägga beslag på dessa herrleösa områden, och finansministeriet har mer än en gång varit nödsakadt att gifva bönderna egendomsrätt till marker, som de tagit i besittning). Men alla dessa reglor gälla naturligtvis blott på papperet; i verkligheten äro de källor till bedrägerier mot kronan och utpressningar af bönderna. När en embetsman skall hafva en andel at denna