det ville. pätvinga Tscheremisserna den ortodoxa tron. I början pröfvade han sin lycka med predikningar. men ledsnade snart dervid, då han fann, att desse ej så snart förde till målet. Då Tscheremisserna kommit underfund med hvarom frågan var, skickade till missionären, sina egna prester, vilda, fanatiska och listiga karlar, som efter långa underhandlingar med Kurwanowsky sade till honom: — I skogen vexa den hvita tjörken, den höga granen och den lilla hopkrympte enebusken. Låtom oss vara mot hvarandra såsom träden i skogen. 4 ären de hvite björkarne, de höge granarne; låt oss vara de små enebuskarne. Gud tål dem alla sädana de äro och befaller icke busken vara gran. Vi göra er intet förnär, vi bedja för Czaren, betala våra utskylder och gifva honom våra söner till soldater, men våra heliga plägseder bören J låta oss behålla. Kurwanowsky insåg nu, att han ej kunde likna en Cyrillus eller Methodins ), och vände sig derför till kretsöfversten. Denne blef förtjust, ty det hade länge varit målet för hans önskningar att få visa sitt nit för kyrkan. Han var en — odöpt Tatar och således rättroende Muselman och hang namn Dewne Kildajeff. ) De förste, som predikade kristendomen i Rysaland, (7 orts.)