RR I ) i se NN TVR AA — icke lära för mycket, icke öfverlasta lärJungarne med lexor, icke genom mångläseri och öfveransträngning qväfva individualiteten och den naturliga tankefriskheten hos ungdomen. Såsom förut antydts, äro säkerligen ganska få bland skolungdomen i England förlästa. Men ju mindre de det äro, desto mer tillgängliga blifva de vid en senare ålder för det praktiska lifvets rika lärdomar: och deruti ligger styrkan af den engelska bildningen. Om de engelska universiteterna, synnerligen dem i Oxford och Cambridge (det i London har en annan karakter), anmärker den lärde tysken professor Huber, som utförligare och grundligare än någon annan utländning redogjort för det engelska universitetslifvet, att de icke böra betraktas såsom anstalter, ämnade, i likhet med universiteterna på kontinonten, för undervisning och examinerande, utan endast för bildande af gentlemen. I sjelfva verket, om fråga är om sönerna af adeln och godsegarno (nobility gentry), som besöka universiteterna och som utgöra förnämsta delen af studentkåren, kan man med skäl säga att det mera är ett häldvunnet bruk att vistas ett eller annat år vid universitetet, än att de begifva sig dit för att studera. Att en och annan egnar sig åt allvarliga studier, I är utom allt tvifvel; men i allmänhet får man niippeligen göra sig någon rätt hög föreställning on deras rakademiska kurs: och hvad I särskilt den klassiska bildningen beträffar, så sträcker den sig i de flesta fall icke stort längre, än att den blifvande parlamentsledamoten kan späcka sina tal med en och annan eitation ur någon latinsk auktor — ofta lånad ur något florilegium eller dylikt. Det är nemligen ur de nämnde folkklasserna (nobility Å gentry). som i det aristokratiskt styrda England de fleste statamännen — så välledamöterna af regeringen, som af parlamentet — väljas. Man har ofta hört anföras, att Englands många utmärkta statsmän skulle I I företrädesvis genom ett djupt studium af Livius, Cesar, Tacitus o. 8. v. hafva grundlagt sin statsmannabildning. Ins:n vill visst icke noka, att läsning al goda anktorer — således äfven af de klassiska — kan vara af stor nytta för statsmannens bildning; men dels är i allmänhet verkligen icke, enligt hvad nyas anI förts, de klassiska auktorernas studium sådant (bland den folkklass, hvarom här är fräga), att man med skäl kan fästa någon synnorlig vigt dervid, och dels förefinnas i England oändligt många andra omständigheter, som utan all motsägelse måste antagas mera verksamma att bilda statsmän. ännågon slags läsning. Hit hör t. ex. och kanske i främsta rummet det tidiga inträdandet i parlamentet. ford John Russell var t. ex. 22 år, när h Ä blef ledamot af underhuset; Palmerston 21 år; Robert Peel 21 år; Grey, (reformbillens auktor) 22 år; Canning 23 år; Fox 20 år: den äldre Pitt 27 år, den yngre 30 år o. s. v. Med all respekt för Cicero och Tacitus, kan ins. icke föreställa sig annat än att engelska parlamentet är en bättre skola för statsmän, än dessa eller några andra författare, och att den, som redan vid 20 års ålder der inträder, måste, så vida han har något hufvud för politik. ovilkorligt innan 30 förvärfva en insigt och en förmåga, sådan det icke står att vinna genom en hel lifstida studium af vare sig klassiska eller icke klassiska aunktorer..— la det offentliga lifvet och flera särskilta förhållanden i England förena sig för öfrigt till äåstadkommande af samma resultat; men det akulle blifva alltför vidlyttigt att här ingå i sådana detaljer. Hvad manutakturidkarne och de handlande beträffar, så kan icke blifva tal om någon klassisk bildning; och man kan såledeg väl säga att bildningen hos de solkklasser i England, som verkligen utöfva något inflytande på det offentliga lifvet, i allmänhet föga eller alldeles icke hvilar på klassisk grund. Man kan lika litet säga, att den hvilar på någon annan slags blott doktrinär grund: utan den är, såsom förut anmärkts, i främsta rummet en produkt af sjelfva det praktiska lifvet. Vill man se resultatorna af en politisk bildning, fotad hufvudsakligen på doktrinär basis, det ville, påtvinga Tscheremisserna den ortodoxa tvaÄn