I Svenska Tidn. läses följande insända: Bref från Monomotapa den 1 Maj 1856. Inom Monomotapas armå är f. n. mycken rörelse. Den gamla surdeg, som efter 50 års fred gåväll materielt som personelt hänseende fått inrota sig, bortrensas allt hvad den hinner; friska viljor och ungdomskrafter forslas upp på de högre platserna och komma der utan tvitvel att utveckla det slocknade lifvet och krafterna. Nyligen har, exempelvis, inom ett votenskapligt vapen skett en befordran, der en ung man med största militäriska förtjenster, samt isynnerhet en utomordentlig arbetsförmåga, gått på nägra år förbi några tjog obetydliga kamrater. Hvilken uppmuntran för verklig duglighet! Armeens sammansättning, bestående, såsom bekant är, af till större delen jordbrukare, d. v. s. af personer, som i händelse af krig strida pro aris et focis, är förträfflig, och väl anförd kan den mäta sig, om icke öfverträffa hvilken armt som helst i verlden. Det är detta sednare mål, man nu har all sannolikhet att uppnå. — Amfens uniform, nu återigen snart 10 år gammal, är föråldrad och motsvarar icke längre tidens fordringar, synnerligen som landet i rikedom och välmåga gått ofantligen framåt och i följd deraf arbetslöner, arbetsförtjenster, varuoch lefnadskostnader mer än fördubblats på några få år. Rekryteringen för den lilla stående armåen har likväl blifvit ytterst svår. synnerligen hvad officerare beträffar. De, som förr inom detta yrke sökte sin utkomst, erhålla nu i de civila produktiva genast en aflöning 5 till 6 gånger högre än solden inom första officersgraden. För att, då staten icke har råd att på någon ting så inproduktivt som militära embetsmäns nödtorftiga aflöning använda något af sina tillgångar, afhjelpa officers-bristen, har man vidtagit den utvägen att locka ungdomen till armöen medelst granna uniformer. En tid trodde man sig böra förenkla uniformerna, men denna tanke är nn öfvergifven. Man har helt nyligen gjort dem i hög grad lysande. Praktfulla fjäderbuskar, prydnader af bjerta färger, öfverfylda med pläter och beslag, toffsar, cordoner, fransar och snören. Visserligen kommer detta att medföra åsyftad verkan, ty ehuru det icke kan förnekas, att förändringskostnaden för mången uppgår till större delen af den i dessa dyra tider till öfrige och oundvikligare lefnadsbehof otillräckliga länen, så vinnes ändå ändamålet, som synes vara att rekrytera armåens officers-corpser med rik och välmående ungdom. De obemedlade, dem ju ingen tvingat eller lockat in på en lefnadsbana, hvars kostnader de ej förmå bära, få söka sin utkomst på annat håll. Ett stort uppscende bar en helt nyligen inträffad katastrof och kraftyttring ådragit sig, hvilken sednare vunnit allmänt bifall och hvaraf man för framtiden motser de helsosammaste följder. Inom ett konskriptionsregemente har på sednare tider ätskllligt ofog bedrifvits i följd af en för några år sedan peer