Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 maj 1856, sida 2

karc; han sätter sin hatt på golfvet och drager upp näsduken, för att torka svetten från sin panna. Domaren fortfar att iakttaga en hårdnackad tystnad och bläddrar i en bok. — Hvad skall jag kunna uträtta i denna sak! Hvilken olycka! .. Hvarför just i ögat? — Ja, hvarför, hvarför! Den onde anden måste fört min hand. — Det gör mig ondt, förskräckligt ondt .. En hel familj bragt till tiggarstafven för ett enda slag .. Hvad skall det nu bli af din familj utan dig?.. Och barnbarden ... de små barnbarnen ... och din stackars gumma . . Hm, hm! Benen började vackla under bonden. IIvad menar du, fader? Menar du, att det är så illa? stammar han. — Se här, Jermolay Gregorewitsch, se här, läs sjelf! Eller kanske du icke är så slängd i läsningen Så hör då; det är den artikel, som handlar om hugg, slag och lemlästning: rFörbryiaren skall först piskas och sedan föras till Siberien på lifstid:. — Störta icke en kristen menniska i förderf! Låt icke en hel familj lida för en endas missgerning! .. Kan man då icke låta lagen .. — Du är mig en underlig fyr, Jermolay Gregorewitsch .. Hvem törs handla mot lagens bokstaf och anda? Visserligen är lagen ingenting annat än menniskoverk . . Nåväl, i stället för de i lagen bestämda fettio slagen, skall jag låta det bero vid ett halft tjog och så omkring. — Tack, fader, men Siberien, Siberien! — Står icke i min magt att hjelpa, far. Nu drager bonden sip pung ur flickan, framtager