nödvändigt att ytterligare förlänga den. Enligt Presse dOrient skulle sardinska armen vara fullständigt inskeppad före den 20 denneg. ; Äfven i Odessa har karantänen blifvit upphäfd. Denna karantänsfrihet gäller dock icke mera än i 4 månader, eller den tid som anses åtgå för Krims fullständiga utrymmande. Man antager derför detta förfogande vara resultatet af en med de allierades generaler afslutad öfverenskommelse. Enligt Londonerbladet Observer har Sir Henry Bulwer blifvit utnämnd till fullmäktig för England i den kommission, som skall förbereda Donaufurstendömenas reorganisation. De öfrige fullmäktige i denna kommission äro: baron Talleyrand för Frankrike, baron Koller för Österrike och general Fenton de Benajow (enligt en annan uppgift legationsrådet Bascly) för Ryssland. Enligt en i Paris inträffad privat-depesch från Jassy af d. 24 dennes, har divanen i Moldau enhälligt beslutat en adress till hospodaren. hvari fordras furstendömenas förening. Det anfall Ryssarne företagit på Tscherkesserna anses som ett svar på den begäran som en deputation från dessa bergsboer framställt i Konstantinopel om erkännandet af sin nationalitet och oafhängighet. Ryssland vill visa dessa folk, att de ej hafva något skydd att vänta af sultanen. Den i Konstantinopel befintliga deputationen är utskickad af en hop höfdingar, som samlat sig i staden Anapa för att rådslå om sitt lands angelägenheter. Dessa höfdingar begära för öfrigt, att Turkiet håller förbindelserna öppna emellan kusten och bergen. Men huru skall detta kunna ske, utan konflikter med ryska trupperna? Och sådana konflikter skall Turkiet ej våga utsätta sig för. Det försäkras, att dessa höfdingar å andra sidan förklarat, att om de icke lyckades i Konstantinopel, skulle de göra fred med Ryssland, följande Schamyls och Polackernas exempel. En del skrifställare bland polska emigranterna hafva nemligen förklarat, att polska nationen i sin förtviflan öfver att se sig öfvergifven af Europa, har ingenting annat öfrigt än att söka försoning med zaren. Ryssland synes hafva varit väl underrättadt om Tscherkessernas tänkesätt, ty det uppbjuder allt för att åstadkomma en lösning antingen genom bergsfolkens underkufvande eller genom deras frivilliga underkastelse. Eröfraren af Kars, den utmärkte general Muraview, är anförtrodd högsta ledningen så väl af operationerna som af politiken i Kaukasus, och detta val bevisar tillfyllest, att Ryssland på detta håll har stora planer i sigte. Det påstås imellertid, att några at de till Konstantinopel ankomna tscherkessiske deputerade ämna begifva sig till Paris, der de sannerligen ej skola blifva lyckligare än i Turkiets hufvudstad. Det berättas, att de skola beledsagas af den bekante algiriske höfdingen Bou-Maza, som, under det han varit i sultanens tjenst, lyckats intränga i de aflägsnaste vinklar af Kaukasus och sätta sig i direkta förbindelser med Schamyl. ENGLAND. Underhuset har i komitå antagit lord John Russels motion om en ändring af parlaments-eden. Denna ändring består väsendtligen deri, att orden på en kristens tro uteslutits. Det är denna formel som utgör enda hindret för Judarna att taga säte och stämma i parlamentet. Lord Palmerston understödde motionen, så att allt skäl är att supponera det den äfven går igenom vid tredje läsningen, men en annan fråga är om öfverhuset i detta hänseende ansluter sig till underhusets mening. Med den erfarenhet man har af lordernes, isynnerhet de andliges, härdnackade motstånd de gånger denna fråga förut förevarit, kan man väl denna gången ej eller hoppas på någon framgång för saken. Den af öfverhuset nedsatta komit, gom haft att utlåta sig angående den stridighet, som i början af innevarande parlamentssession yppade sig emellan öfverhuset och regeringen i anledning af domaren Parkes utnämning till lifstidspär, har nu blifvit färdig med sitt betänkande. Komiten uttalar sig för utnämningen af pärer för lifstiden, under vilkor att blott 4 -personer på en gäng kunna vara i besittning af denna värdighet. Huset kommer utan tvifvel att ansluta sig till denna mening och derigenom göra ände på tvisten. Lord Lyndhurst tog tillbaka sin motion i italienska frågan under den uttryckliga förklaring, att de skäl som bestämt honom att framställa den ännu ägde sin fulla kraft, men att