Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1856, sida 1

—— — —— Wl—l—skyldt. Men hvarför? Pengar, pengar! Genast penningar, eller man släpar er inför domstolen, och J befinnens medskyldiga i mord, emedan man i grannskapet af er boning funnnit liket af nägon syllhund, som omkommit af Åcombustio spontanea eller frusit ihjäl i der stränga kölden! Och stadens äldste samla penningebidrag, och bönderna komma med sin sista hopsparade skilling, ty polismästaren skall ju också lefva, kretsöfversten skall ju också lefva och hans hustru likaledes, rättsassessoren skall ju också lefva och hans barn likaledes . . han är ett mönster för familjefäder! Embetsmännen äro oinskränkta herrar i de nordostliga provinserna af Siberien. der har ståndet funnit en jord, som passar dess natur, der vexer det frodigt och trifves såsom i ett drifhus, ty afståndet från hufvudstaden är ofantligt, och derför kan rofferiet och bestickningen drifvas i kolossal skala och utsugningen blifva en res publica. Ehuru den kejserliga magten stundom likasom med kartescher slår ned bland kronotjufvarne, är det icke möjligt att utrota det onda. Alla regeringens åtgärder hämmas på halfva vägen, och dess goda afsigter omintetgöras. Den bedrages, gäckas, förrädes och säljes på det allerunderdånigste och med det samvetsgrannaste iakttagande af alla byräkratiska former. Speransky sökte lätta den siberiska befolkningens tunga lott och införde kollegialsystemet öfverallt i hela förvaltningen, men hade tjenstemännen förut roffat hvar för sig, så stulo de nu i bolag och bildade verkliga röfvareband. (Forts.)