Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1856, sida 2

högre värde, så äro de dock måsterstycken i den mening och för det ändamål, de äro skrifne, nemligen såsom en profkarta på komponistens mångsidighet och utvecklingsgrad såsom exekutör. Så är Chanson sans paroles tydligen skrifven för att framställa ett i sanning mästerligt användande af pedalen, liksom variationerna öfver svenska folksången för venstra handen ensamt tillkommit för att ådagalägga äfven dennas beundransvärda färdighet. Komponerade för och spelade af komponisten erhålla sådane pjeser ett visst intresse, som visserligen ej skulle komma dem till del, utförda af någon annan. Herr Dreyschock, som redan vid sitt inträde hälsades med liflig applåd, erhöll äfven efter hvarje nummers slut starka bifallstecken och bravorop, och då han vid konsertens slut framropades, hade han den artigheten, att utöfver programmet gifva ännu ettnummer. Såsom fyllnadsnummer afsjöngos af våra värderade och alltid beredvillige hrr sångamatörer fyra körer, neml. Våren är kommen af Kapfelman, I skogen af Mangold, Vär Flagga af I. Sandström samt Jahnkes: Höjom sångarfanan, Bröder!, hvilka samtlige gingo friskt, lifligt och bra. Vi erfara med tillfredsställelse att herr D., som ämnat i dag afresa, välvilligt låtit öfvertala sig att gifva ännu en konsert, och för att bereda tillfälle för flertalet af den musikälskande allmänheten att få höra och beundra hans utomordentliga talang, äfven låtit förmå sig att nedsätta inträdesafgiften till 2 rdr riksg., hvarjemte man äfven får den glädjen höra klassisk musik, nemligen tvenne af Beethowens sonater, och vi tro oss ej behöfva någon särskild uppmaning till vår publik, att ej försumma detta, måhända ej så snart återkommande tillfälle, att höra såväl god pianomusik som en exekutör af första ordningen. Vid denna konsert, likasom vid föregående sammankomster i Bloms sal under denna vinter, plågades publiken af en högst besvärande gaslukt, rörande hvilken vi flera gånger biifvit anmodade att framställa anmärkningar. De hafva således, förmoda vi, icke heller kunnat undgå att nå salens ägares öron, ehuru de ännu ej ledt till något resultat. Emellertid taga vi oss friheten till hr Blom hemställa huruvida ej skäl vore, med afseende å det icke blott obehagliga, utan rent af för helsan skadliga, som ligger i förenämnde gasångor, att snart vidtaga åtgärder till deras förekommande. ——