Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1856, sida 2

Sz— flör införandet af dylika nyttiga in wo dj oe inaättning tillochmed på arbetarnes egen bekostnad. — Under det att dessa inrättningar stiftades oberoende af hvarandra, hade man emellertid insett att ättningar en cenndamälsenlig. De ga i detta afseende ulle vara särdeles erna i England tralförening välmående klasett klart medvetande af sin ställning och sin kallelse. Den 16 Okt. 1844 var i London det första offentliga möte, på hvilket biskopen af London förordade det trängande behofvet af dessa anstalter, och anmärkte dervid, att det torde vara få, som kunna göra sig ett fullständigt begrepp om vidden af armodet och eländet midt iblandj hufvudstadens furstliga rikedomar, förutan sådana personer, hvilkas kallelse gör dem dermed bekanta, neml. prester och läkare. Ett renligt, sundt och välordnadt hem utöfvar lika mycket ett moraliskt som physiskt inflytande på dess invånare, med bestämd riktning, att göra medlemmarne deruti nyktra och fredliga samt gifva dem kärlek för familjlifvet. — Det är en otvifvelaktig sanning i sjukdomsläran, att en flitig tvagning d. ä. aflägsnandet af hindren för den naturliga hudverksamheten, utöfvar ett utomordentligt inflytande på helsan, och att i allmänhet allt som förbättrar de arbetande klassernas helsotillstånd, bidrager ock naturligen dertill att göra dem tillfredsställda, kraftiga och skickliga till ökad ansträngning. Det är ej svårt att inse sammanhanget emellan ett sådant tillstånd och uppkomsten af sådana vanor, som medföra aktning för egendom, för lagar och tillochmed för sådana högre pligter, till hvilkas iakttagande ingen lag kan tvinga, under det att deremot en smutsig, fuktig och osund boning (smutsiga vanor, osnygga kläder) nästan ovilkorligt utöfva ett motsatt inflytande. Man framhöll härvid äfven särskilt vigten deraf, att ställa så till att man kan bereda den fattige en välgerning, utan att nedsätta honom i hans egna ögon. Om man inger den fattige aktning för sig sjelf, och lemnar honom det medvetandet att den honom beredda fördelen och beqvämligheten möjliggöres genom hans egna bidrag, så är detta likaså vigtigt för de fattiga, som för de välmående klasserna. Under öfverläggningarne härom saknades icke motståndare, hvilka i trots af den redan gjorda gynnsamma erfarenheten, anförde åtskilliga tvifvel och betänkligheter. Man invände att bad-och tvätthusen skulle draga husmödrarne bort från deras egen härd, inleda dem i daliga bekantskaper och afvänja dem från huslighet, föranleda dem att försumma sina barn och sina husliga pligter, så att de skulle föranlåtas satt lefva mera utomhus m. m. IIäromot anfördes, å andra sidan, att det är bättre att en husmoder ett par timmar lemnar sitt hushåll och derefter återvänder med sin tvätt ren och torkad, än att hon der hemma använder hela dagen derpå, och under denna tid måste försumma sin man och sina barn och genom all den otreflighet, som ätfö jer tvätt i boningsrum tvingar n annen att så länge denna förrättning pågår, utom hus tillbringa sin tid på krogen. Öfriga befarade olägenheter kunde lätt förekommas derigenom att hvar och en tvättande person var afskiljd ifrån de öfriga, att sträng ordning handhafdes och inga s arka drycker fingo medtagas. Ett enkelt medel som visat sig verksamt har varit, att den som öfverträdt de gällande ordningsföreskrifterna, ej mera får tillträde. För begagnandet af dessa anstalter fastställdes följande bestämmelser: 1. Bad för de erbetande klasserna. Ilvarje bad säväl för ensam person, som för flera barn, som bada tillsamman, måste alltid vara försedt med rent vatten och hvar och en badande skall orhålla en ren handduk. För hvar och en badande öfver 8 år skall ett kallt bad eller kall dusch ej kosta mer än 4 sk. rgs, ett varmt bad, eller ångbad ej mer än 8 sk. rgs. För flere barn under 8 år, som bada tillsamman, skall ett kallt bad ej kosta mer än 8 sk. och ett varmt bad eller ängbad ej mer än 16 sk. rgs. Ett bad i bassinerna, i hvilka flera personer bada på en gång, skall kosta högst 2 sk. 2. Bad för de mera bemedlade klasserna. Priset för dessa bad borde ej öfverstiga det tredubbla af priI set för de arbetande klasserna. 3. Tvättinrättning för de arbetande klasserna. Hvarje tvätthus skall vara försedt med nödiga apparater soch beqvämligheter för tvätt och torkning. För begagnandet af dessa anstalter, skall för en I timme ej betalas mer än 4 sk., för två på hvarandra följande timmar ej mer än 12 sk. och för hvar timme mer, i samma förhållande. Härvid gäller som regel, att 5 minuter mera ej räknas, men att hvarje tid af mer än 5 minuter öfver den fulla timmen räknas för hel timme. Skulle någon vilja begagna tvättanstalten i 4 a 5 timmar efter hvarandra eller längre, älld taxa. Bestämmandet att betalningen för en enda timme, I skulle vara billigare än för 2 eller flera efter hvarandra följande, hade ett dubbelt ändamål, dels att göra anstalten företrädesvis tillgänglig för de mindre bemedlade, hvilkas tvätt kunde verkställas på 60 eller 65 minuter med de förhandenvarande beqvämliga anordningarne, dels att bringa de tvättande personerne derhän, att med den största möjliga flit använda den anslagna tiden. Centralkommittken öppnade en bureau i London (5 Exeter Hall Strand), som gratis meddelar alla orforderliga upplysningar rörande offentliga badoch tvättanstalter. Nu blefvo flera nya inrättade och de redan befintliga anlitades allt mer och mer för hvarje dag. De fyra äldsta i London begagnades 1847 af 143,794 badande, 39.418 tvättande 1848 ,, 160,628 61,690 1849 ,, 394,557 H 75,004 1850 ,, 595,797 133,177 1851 ,, 647,242 142,251 Detta inom den korta tiden af 5 år så högt stegrade deltagande bevisar aldrabäst det stora behof, som redan linge varit för handen, isynnerhet ibland de lägre klassernas befolkning; men detta behof hade ej så tydligt kunnat gifva sig tillkänna, emedan alla medel och utsigter att tillfredsställa detsamma hittills felats. Sedan man insett dessa välgörande verkningar, skyndade man att i de flesta öfriga städer i Storbrittanien införa dylika offentliga badoch tvättanstalter. I följd af denutomordentligt gynnsamma berättelse, som en till England afs:nd kommittce afgaftill franska regeringen öfver de engelska offentliga badoch tvätthusen, anordnades ett lån af 600.000 francs till de communer. som ville inrätta sådana. Stadsauktoritetorna i Paris antogo en plan, enligt hvilken, förmedelst ett lån af 2 millioner franes, 11 st. dylika offentliga anstalter efter engelskt mönster skulle anläggas. Magistraterna i Lyon, Angers, Avignon och Rouen och flera andra Frankrikes städer följde snart exemplet. Till följe af Belgiska regeringens verksamhet äro dylika anstalter öppnade i Briissel, Littich och Antwerpen. Redan 1850 bildades en comnas afgiften derför, efter förut af direktionen