Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1856, sida 1

uti: Dronknade — 2 personer. Orsakerna till olyekan obekanta — 2, och under hufvudsumman läste man siffran 4. Under rubriken Märkvärdiga händelser läste man följande tragiska berättelse: Borgaren N. N. har hängt sig, sedan han genom starka dryckor försvagat sitt förtänd, och under rubriken om Moraliteten hette det blott: Här i staden finnas inga Judar?. Men under det att dessa arbeten befriade mig från kontoret, hade de tyvärr den följden, att de bragte mig i närmare beröring med Tyfajeff. Det var en tid, då jag hatade denna menniska; den tiden är längesedan förbi, och mannen sjelf hädangången; han dog är 1845 på sina gods i Kasan. Nu tänker jag utan bitterhet på honom, såsom mar eriurar sig ett sällsynt djur, hvilket man påträffat i skogen, och som man borde hafva studerat, utan att kunna fatta hat till detsamma, just emedan det var ett djur. Det var emellertid mig, lika mycket som hvarje hederlig menniska, omöjligt att undvika stridigheter med honom. Men att hata honom för det onda, han ej fick lägenhet att tillfoga mig, skulle både vara dumt och löjligt. Tyfajeff lerde som ett slags ungkarl; han var nämligen skiljd från sin hustru. Bakrummen i guvernementshuset voro upptagne af satrapens favorit, som för öfrigt alldeles icke skydde dagsljuset och menniskors blickar. Det var hans kocks hustru; mannen hade blifvit skickad tillbaka till sin by. Alla tjenstemän, som ej hade lust eller mod att stå i spändt förhållande till guvernören, gjorde kockens hustru sin uppvaktning och bildade hennes hofstat; deras hustrur och döttrar måste om aftnarne göra henne hemliga besök, ty bekantskapen var just ej egnad att skryta af. Denna qvinsperson begagnade ;