En rysk slyktings memoirer eller Statsrängelset och Siberien. Af Alexander Hertzen. (Forts. fr. föreg. N:r.) Jag talade derför med kontorscheten och lofvade honom att utarbeta tabellerna och skrifva en högtrafvande inledning, full af främmande ord och förvånande resultater, men på det vilkor, att jag skulle få utarbeta detta storartade verk i mitt hem och ej på kontoret. Han talade med Tyfajeff derom och gal sitt samtycke, Mina inledande anmärkningar till redogörelsen för komitåens arbeten, i hvilka jag talade vidt och bredt om förhoppningar och planer, emedan ingenting reelt var att tala om, rörde djupt Alinizins hjerta och sjelfve Tyfajeff fann dem mästerligt skrifne. Härm d slutade också mina stat stiska arbeten, men komitten blef ställd under min tillsyn. Från detta ögonbliek blef jag ej längre plågad med skrifveri, och min supiga förman blef så godt som min underordnade. Alinizin begärde blott, att jag för syns skull skulle visa mig ett par timmar dagligen på kontoret. För att gifva ett begrepp huru omöjligt det var att få ett ordentligt och allvarligt resultat af det hela, vill jag anföra en upplysning, som blef insänd från staden Kai. Bland annat nonsens hette det der