En rysk flyktings memoirer eller Statsfängelset och Siberien. Af Alexander Hertzen. (Forts. fr. föreg. N:r.) Han hade länge hyst agg till en viss borgare. En dag lockade han denne hem till sig, band händer och fötter på mannen och bröt en tand ur hans mun. Borgaren klagade, men Tolstoi mutade bade polis och domstol, och borgaren blef såsom öfverbevist lögnare och äreskändare? kastad i fängelse. Vid denna tid var en bekant författare anställd vid fängelsedirektionen. Den olycklige meddelade denne sakens verkliga sammanhang, och den naive embetsmannen åtog sig att skaffa honom rättvisa. Tolstoi blef rädd, men stor och mägtig är )Ryssarnes gud. Grefve Orloff skref i förtroende till generalguvernören i Moskwa, rådde honom att nedtysta saken, för att ej förskaffa pöbeln en triumf öfver de högre klasserna, samt — att aflägsna den enfaldige vembets-skribenten från sin post. Detta sista låter nästan otroligare än historien om den utdragna tanden, men båda delarne äro fullkomligt sanna. Jag vistadå sjelf i Moskwa och kände personligen den oförsigtige embetsmannen.