aktiga och man blir ganska lätt utsattsför deras grofheter, men att länge och ihärdigt förfölja någon ligger ej i deras lynne — dertill sakna de tålamod — kanske också derför, att det i längden ej inbringar något. För att visa sin myndighet och sitt nit i tjensten, begå de i början allehanda dumheter, men lemna slutligen sina offer i fred Så gick det äfven på guvernementskontoret. Inrikesministeriet plågades den tiden af statistiska griller, inhemtade upplysningar från alla håll, skickade till alla guvernementer statistiska schemata, som man skulle haft svårt att följa i sjelfva Schweiz och Belgien, och infordrade alla möjliga tabeller med maximum och minimum, med medeltal, utdrag af tio år gamla tal och anmärkningar angående landets moraliska och meteorologiska tillstånd. Till insamlande at dylika notiser gaf ministeriet likväl icke en skilling; de lokala myndigheterna måste göra alltsammans af kärlek till statistiken, hvarefter guvernementsstyrelsen hade att ordna de insamlade materialierna. Guvernementsstyrelsen, som var öfverlastad med arbete, och polismästarne, som hysa medfödt hat till alla civila? och theoretiska bestyr, betraktade dessa statistiska arbeten som en obehöflig lyx, ett dåligt ministerielt infall. Men invändningar dugde icke; utdragen mäste göras och kolumnerna i tabellerna fyllas. Detta arbete förekom alla utomordentligt svår, ja så godt som omöjligt; det måste emellertid göras, ty annars vankade den förskräckliga skrapan från Petersburg. (Forts.)