—————— — ———— mensklig känsla öfvergår till handling, väntar musköten eller Siberien förbrytaren. I tjugo långa år hade Tolstoi obehindradt begått den ena utsväfningen och förbrytelsen efter den andra; han hade duellerat, lemlästat menniskor och störtat talrika familjer i olycka, innan han slutligen uppförde sig alltför ursinnigt och derför blef skickad till Siberien. Derifrån återkom han emellertid såsom Alcut, det vill säga: han flydde öfver Kamschatka till Amerika och utverkade sig derifrån tillstånd att återvända till Ryssland. Kejsar Alexander gaf honom sin förlåtelse på det vilkor, att han skulle bättra sig och föra ett ordentligt lif, men knappt hade han återkommit hem, förrän han åter började sitt gamla lefnadssätt. Han var gift med en zigenerska, bekant för sin sköna röst och tillhörande ett skådespelaresällskap i Moskwa. Det dröjde ej länge, innan hans hotell var förvandladt till spelhus, der natt och dag förflöto i oafbrutet sus och dus. Det berättas, att han en gång vid eti sädant tillfälle tvang sin hustru att ställa sig på ett bord, hvarefter han fattade en pistol och sköt bort klacken under hennes ena sko, för att visa sin färdighet i detta vapens begagnande. Hans sista galgstreck var nära att för andra gången förpassa honom till Siberien.