Article Image
—P Aetg ———6—77 musköten. NMajorer och kaptener, som avaneerat till öfverstelöjtnanter och trodde sig hafva utsigt till regementschefsbefattningar, hafva ; genom samma ätgärd förflyttats på half sold, och deras framtida militära bana derigenom blifvit så godt som ruinerad. Den andra ifrågavarande åtgärden af engelska krigsdepartementet rör landtranportkorpsens lastdragare och de enakilta officerarnes hästar. Departementet tror sig ha funnit, att det skulle kosta staten alltför mycket att låta transportera dessa djur från Krim; de kronan och private tillhörige hästarne och lastdragarne måste derför dvarlemnas eller-säljas till vrakpris åt RysSarne, en åtgärd, hvarigenom såväl staten som enskilte officerare utsättas för betydliga förluster, och som är destomer kännbar för desse sednare, som de få veckor förut genom ordres ålades att förse sig med det fastställda antalet hästar. Genom denna åtgärd, säger Times brefskrifvare, blifva vi absolut tvungne att efterlemna flera tusen hästar och mulåsnor, som skola komma Ryssarne tillgodo. Hvarför, i himlens namn, icke hellre skänka dem till våra gamla bundsförvandter Turkarne, som bäst behöfva dem, enär vi i Bulgarien och Mindre Asien köpt upp så många hästar, att innebyggarne derstädes verkligen lida brist på sådane? Ryssarne känna redan vår svåra ställning; de berätta oss redan med skadeglädje, att de skola montera några Kosackregementer med våra hästar till 10 shilling stycket. Utan tvifvel komma dessa djur att paradera såsom segertecken öfver hela Ryssland och förevisas såsom slående bevis på det trångmål, i hvilket brittiska armeen blifvit försatt; det skall heta, att den var tvungen att lemna sina hästar efter sig. Är det väl en god ekonomi, då man, för att spara några tusen pund i statskassan, väcker rättvist missnöje i hela armeen och nödgar enskilte att mot liten eller ingen ersättning afstå från sin egendom? — I ett sednare bref omtalar samme korrespondent en hästmarknad, som de engelske officerarne föranstaltat vid Mackenzies farm, men som totalt misslyckades. En mängd ryska officerare hade infunnit sig, men mera för att se an att köpa. Hästar och mulåsnor såldes för 5 å 10 engelska shilling stycket; många af dem hade kostat hundra gånger så mycket. Bland annat hade en engelsk officer skickat sin betjent med en utmärkt häst till marknaden; priset på densamma angafs på ett medföljande, på franska författadt kort till 50 pund sterling. En rysk officer tog kortet, utströk nollan och bjöd helt kallt 5 pund för hästen. — De franska officerarne hafva erhållit ersättning för sina förluster i hästar och dragare; den behandling, de engelska officerarne blifvit underkastade, är derför desto hårdare, som de under den förfärliga vintern ädelmodigt afstodo sina hästar till regementernas bruk och förlorade dem i tjensten, så att de allmänt blefvo tvungne att förse sig med nya. Med anledning af dessa förhållanden yttrar Times bland annat: Fredens välsignelser utsträckas icke till vår tappra arme på Krim. Officerare af alla grader och åldrar äro för bittrade öfver de militära åtgärder, som freden medfört. För några veckor sedan var allt tacksamhet mot våra krigare och beundran öfver deras dater. Segern vid Alma, det hjeltemodiga motständet vid Inkerman, den djerfva bedriften vid Balaklava, det lugna hjeltemodet i löpgrafvarne upphöj1es till skyarne med alla variationer af vältalighet. Våra soldaters lidanden belönades ej blott från statens sida, utan äfven genom enskilta bidrag, som rikligen inflöto öfverallt, der brist förmärktes och botemedel kunde anskaffas. Officerare och soldater kände, att landet värderade och var stolt öfver dem. De hafva derför nu grundade skäl till missnöje, då de första underrättelserna om freden ätföljas af order, som vittna om den mest hjertlösa snålhet, om glömska af två års nitisk tjenst och förbiseende af hvad som rättvisligen tillkommer dem i deras ställning. Såsom ett ytterligare bevis på myndigheternas illa placerade sparsamhetsifver anföres äfven, att den dagliga extragratifikation af 6 pence, som under kriget tilldelades soldaterI na, upphörde precist samma dag, på hvilken I underrättelsen om freden ankom. I AA —

24 maj 1856, sida 1

Thumbnail