jag skulle genast blifvit transporterad till Iukatsk ... Och hvarför just skrifva? Utan rapport och utan förevändning hade han rättighet att låta transportera hvem han behagade till hvilken ödenejd som helst i hans provins, till Kai eller Zarewo-Santschursk. Så skickade han en ung Polack till Glasow, emedan damerna i Wiatka hellre ville dansa mazurka med denne än med Hans excellens. På samma sätt hade furst Dolgoruki blifvit transporterad från Perm till Werchoturje, ett ställe, som, begrafvet i snö och mellan vilda berg, ännu räknas till provinsen Perm, men till klimatet liknar Berusow och är ännu ohyggligare än sistnämnde ort, emedan det ligger i en kalare ödenejd. Om vintern kommer posten blott en gång om månaden till Werchoturje. Furst Dolgoruki tillhörde den klass af aristokratiska dagdrifvare, som nu börjar blifva mer och mer fåtalig. Han hade begått alla möjliga utsväiningar i Petersburg, Moskwa och Paris, och tillbragt sin tid med att i miniatyr efterlikna Ismailow eller furst Grusinsky, ehuru u an att, säsom denne sistnämnde, hålla en asyl för flyktingar i Lyskowo. Då slutligen hans utsväfningar öfverskredo alla gränsor, fick han befallning att uppslå sina bopalar i Perm. Fursten kom till Perm med tvenne vagnar: i den ena satt han ensam med sin hund, i den andra befunno sig hans franske kock och papegojor. Perm väntade med stor spänning på den bottenrike adelsmannens ankomst, och snart var hela staden församlad vid hans tatfel. Det dröjde icke länge, innan han trädde i ett närmare förhållande till en permsk skönhet. Damen misstänkte, att fursten just icke var henne ser