Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1856, sida 1

Då jag skulle lemna Perm, kom han tidigt om morgonen till mig och sade: — Det går med er som med Horatius. Ni har sjungit en gång och blir nu ständigt öfversatt ). Derefter upptog han sin annotationsbok och erbjöd sig att läna mig resepenningar. Jag tackade, men tillfogade, att jag ej var i behof af penningar. — Men hvarför vill ni ej emottaga dem? Det kostar er ingenting. — Emedan jag har så mycket pengar, jag behöfver. — Det är ett dåligt tecken. Yttersta dagen dröjer icke längre än till påsk. Derpå öppnade han sin bok och skref: — För första gången efter femårig praxis har jag träffat en menniska, som ej vill låna penningar, och det oaktadt han står i begrepp att resa bort. Då han slutat skrifva, satte han sig ned och sade med allvarlig ton: — Ni får att göra med ett mensklighetens afskum, Akta er och håll er på så långt afstånd från honom, som det är er möjligt. Skulle hans gunst falla på er, så vore det er en sorglig rekommendation; skulle han ära er med sitt hat, hvilar han icke, förrän han genom förtal, falska beskyllningar och Gud vet hvad jag gjort er spak och mjuk. Derefter berättade han för mig en händelse, om hvars sanning jag sedermera officielt fick tillfälle att öfvertyga mig. Tytajeff lefde i konkubinat med systern till en fattig tjensteman. Då brodern af denna anledning ) Öfversatt och förflyttad uttryckas med samma ord i ryska språket.