Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1856, sida 1

Han var alltid till tjenst, när man ville låna at honom mindre summor på 100 å 200 rubler. Vid sådane tillfällen drog han upp sin annotationsbok, gjorde sig noga underrättad, när gäldenären ämnade betala sin skuld och anmärkte derefter: — Jag slår vad om en rubel, att ni icke betalar mig på utsatt tid. — Min herre, anser ni mig för en bedragare? — Det kostar er ingenting hvad jag än anser er vara, men saken är den, att jag i sex års tid fört bok öfver mina utlånade pengar, och på dessa sex år har icke en enda någonsin betalt på den bestämda tiden, och de äro ganska få, som betalt efter den terminen. Terminen förflöt, och doktorn inkasserade sin rubel. Förpaktaren af bränneriet i Perm ville sälja sin kalesch. Vår doktor låter anmäla sig och håller genast följande tal: — Ni vill sälja er kalesch; jag är i högsta behof af den. Ni är millionär; derför bugar hela verlden för er, och tillochmed jag har insett nödvändigheten af att göra er min uppvaktning. Såsom millionär kan det vara er likgiltigt, om ni säljer kaleschen eller ej, men för mig är det icke likgiltigt, om jag får den eller icke. Ni har många penningar, jag icke; följaktligen skall ni begagna er af er fördel och begära 1500 rubler för vagnen. Jag bjuder er 700 och ämnar infinna mig här hvarenda dag, för att höra, om ni vill gifva med er eller ej. Efter en veckas förlopp slår ni af till 800, till 750; och det är således lika godt, att ni gör det straxt. — Åh ja, ni har rätt, alldeles rätt, svarade den lösch mannen och lät doktorn köra hem i sin kaesch.