Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1856, sida 2

———————— Perm genljöd ännu af Tyfajeffs beröm. Ilan hade nemligen ett temligen betydligt antal anhängare, som voro fiendtligt sinnade mot den nye guvernören, emedan denne naturligtvis afdankat sin företrädares gunstlingar och omgifvit sig med sina egna. Men der funnos också många, som hatade Tyfajeft at hela sitt hjerta. En af dessa, ett utomordentligt originelt exemplar af ryska racen, varnade mig isynnerhet för Tytajeff. Det var läkaren vid ett af bargverken i nejden, en skarpsinnig man, som efter att hafva tagit sin examen kom till Jekaterinenburg, der han, utan all verldserfarenhet, plötsligt såg sig midt inne i provinslifvets uselhet. Ilans ställning var temligen oberocnde, hans hufvudsakliga verksamhet inskränkt till sarkasmer mot tjenstemännen. Han skrattade dem i ansigtet och sade dem de mest svärsmälta sanningar, beledsade af motsvarande grimaser och atbörder. E han ej skonade någon, fann man sig i allmänhet i hans hvassa och skarpa tungas utgjutelser, och på detta sätt lyckades det loktorn att förskaffa sig en viss öfverlägsen ställning inom sällskapslifvet genom sina bittra och skonslösa angrepp och det tväng, som de inskränkte eller karakterslöse kände sig underkastade i hans grannskap.