Den 22 Maj. I Åitonbladet läses följande: Bref, som vi i dessa dagar erhållit från olika delar af kontinenten, skildra de faror, som från det kejserliga Frankrikes sida nu efter fredsslutet hota friheten i Europa, såsom vida allvarsammare än man i början velat tro. En af dessa faror, den närmast hotande stormningen mot Belgiens fria konstitution, synes väl för ögonblicket vara afslagen, men hon har likväl, efter hvad vi nu erfara, icke derföre upphört att såsom ett Damoklessvärd hänga öfver den Belgiska tryckfriheten; och de folk, som närmare eller fjermarc hotas af den nya absolutistiska allians, hvilken nu är i görningen, må uti det, som nu föregår eller ytterligare förestår i Belgien, se en varning att ingenstädes försjunka i sorglös ro. Efter att hafva anmärkt det den pr telegraf bekanta interpellationen i Belgiska kammaren afsett icke tryckfrihetslagen, utan hela kRonstitutionen, fortsätter A.-B.: Det tyckes tyvärr, som om fienden till all sjelsstyrelse och sedlig sjelsständighet ändock hade genomdrifvit någonting i Belgien. Katolikerna äro der vid statsrodret. De hafva en naturlig böjelse för det bonapartistiska systemet, dels emedan en mängd förrostade så kallade konservativa ideer finnas hos dem, dels emedan napoleoniderna städse förstått ställa sig vil med det katolska klereciet, och den nuvarande franska kejserligheten hos detsamma söker ett af sina förnämsta stöd. Den katolska ministören kunde nu under den i hela Belgien, till följd af de franska hotelserna uppkomna jäsningen, icke annat än taga konstitutionen i försvar. För tryckfrihetslagens bestand är ministören likväl så längt ifrån att gå i borgen, att den fast mera låtit antyda sin afsigt at snart föreslå vigtiga förändringar deri. Måhända skola vi sålunda snart upplefva en praktisk erfarenhet af, huru vigtigt det är om tryckfrihetslagen ingår i konstitutionen, d. v. s. sjelf utgör grundlag, eller blott betraktas såsom föremål för vanlig civil eller kriminal lagstiftning. Förloppet är i korthet följande: Sedan en telegrafdepesch från Brissel till parisertidningarne i korthet redogjort för plenum den 7 Maj och uppgifvit, att belgiska utrikesministern sagt, att ingen utländsk makt fordrat någon ändring i belgiska tryckfrihetslagen, och att regeringen aldrig skulle gå in på en sådan ändring, gaf den belgiska Monitören den 10 Maj ett förklarande beriktigande af denna uppgist. Ministern, sades det här, hade blott talat om konstitutionen. Någon interpellation angående tryckfrihetslagen hade icke förekommit, och komme en sådan att göras, så skulle ministerens svar blifva, att den förbehölle sig, att inom de konstitutionella gränserna i sinom tid och i vederbörlig ordning föreslå kamrarne en modifikation af presslagen. Såsom förklaring öfver denna förklaring erfara vi nu genom enskilta meddelanden från Briissel, att den katolska ministören ärnar vid nästa kamrars sammanträde i November föreslå återinförandet af tidningsstämpeln och kanske till och med införandet af alla tidningsartiklars undertecknande efter det nya franska mönstret. Katolikerna tro nemligen, att jäsningen i Belgien skall hafva lagt sig till November, och att det då skall blifva möjligt att genomdrifva något sådant. Man försäkrar oss äfven, att de låtit afgifva förtroliga lugnande försäkringar i Paris. Detta anses äfven i viss mån förklara det något mildare språk, som Constitutionel, stundom bättre och hastigare underrättad än Pays, genast åter an(EEE EEE