Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1856, sida 1

I Perm blef jag direkte förd till guvernören, som just då firade sin dotters bröllopp med en officer. Guvernören fordrade, att jag skulle stiga in, och således måste jag låta presentera mig för hela det Permska herrskapet så smutsig och dammig, som jag nedsteg från vagnen. Guvernören började prata allehanda uppåt väggarne, förbjöd mig att umgås med de förviste Polackarne och slutade konversationen med befallning till mig att infinna mig hos honom om några dagar, så skulle han anvisa mig sysselsättning på kontoret. Denne guvernör var från Lilla Ryssland, en oförarglig menniska och ingalunda grym mot de förviste. Tyst och stilla hado han arbetat på att förbättra sin ställning och, lik mullvaden i sin häla, omärkligt och småningom samlat strå till strå, så att han på sina gamla dagar befann sig i en betryggad ställning. Han var så omtänksam och pedantisk i sina förrättningar, att han, för att hälla riktigt säker kontroll på de förviste, hade infört det bruk, att alla desse olycklige skulle anmäla sig hos honom hvarje Lördag f. m. kl. 10. Då visade han sig med pipan i mun och ett stycke papper i handen, räknade ecfter, om alla voro närvarande, och skickade, om någon saknades, en betjent att efterfraga orsaken. Han öppnade sällan munnen, utan tog farväl lika tyst som han kommit. På detta sätt hade jag i hans egen sal bildat bekantskap med alla de förviste Polackar, för hvilka han varnat mig. Dagen efter min ankomst till Perm, återvände min gendarm, så att jag nu för första gången efter min arrestering åter befann mig i frihet. Frihet! ... Ja, i en liten stad vid Siberiens gräns, utan erfarenhet, utan kännedom om det samhälle, i hvilket jag måste lefva.