Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1856, sida 2

öresunds-Postens Memolrer öfver den förflutna veckan. (Den 5 Maj.) Som bekant är, liknar Kejsar Napoleon den Tredje, liksom i mycket annat, äfven deri sin store onkel, att han har öga och sinne för allt. Sålundainom loppet af en vecka afslutar han en europeisk fred, gifver i anledning deraf storartade fester och häller så och så många tal, men lägger på samma gång grund till ett nytt qvarter af bostäder för billigt pris inom sin hufvudstad, utarbetar ett genomgripande system af vobligatorisk draining för sitt vidsträckta konungarikes vattensjuka landsträckor, utkastar planen till en expedition mot Madagascar, 0. 8. v., och har dock, detta allt oaktadt, tid tillöfvers för att besöka spektakter och konserter, mönstra trupper, röka sin lilla cigarr! Har dock, detta allt oaktadt, tid öfver till ännu diverse andra icke ovigtiga ting! Har, oaktadt alla dessa nämnda bestyr, hvilka i sanning tyckas hafva bordt alldeles tillräckligt upptagit hans höga uppmärksamhet, dock på samma gång äfven öga t. ex. för den — belgiska tidningspressen! (Det kan icke bestridas att den belgiska tryckfriheten är och måste vara för Kejsar Napoleon en obehaglig figur så der alldeles utanför hans dörr! Det är sannt att det är utanför huset, men det är dock ett generande grannskap, som gör att man i längden icke är fullt herre i sitt eget hus derinnanför.) Han har alltså under alla dessa så olikartade sysselsättningar öga och tid tillöfvers för att taga de belgiska tryckfrihetsförhållanderna under närmare skärskådande, och man erfar sednast att han verkligen aflitit till sin dyrbara vän i Bruxelles en förtrolig uppmaning, (sommation vore här icke ordet) till att så ställa sakerna att vid kamrarnes nästa session den belgiska tryckfriheten må blifva utstruken ur rikets grundlagar. An mer! Han har samtidigt med detta allt haft ytterligare tid och öga, (förvånande man!) för att vidtaga, så gerna först som sist, en ganska allvarsam åtgärd till värnande om sin dynastis ÅJura majestatica och i allmänhet till upprätthallandet af den monarkiska principens värdighet, i det han låtit utgå en särdeles välbetänkt order till den vaktgörande garnisonen i Paris, att för framtiden öfverallt och närhelst det vara må, prestera samma militära hedersbetygelser — åt den lille kungen af Alger, som tillkommer kejsa ren sjelf och dess gemål. Det har alltså blifvit uttryckligt föreskrifvet, att hvar gång det täckes den lille konungen att med sin amma och öfriga uppvaktning i sitt kungligt-kejserliga ekipasch passera en högvakt, der skall vakten träda i gevär, trummorna röras och trumpeten gifva fanfar. Detta var en bestämmelse, som ännu fattades, i ändamål att upprätthålla planen för den kejserliga kontinuiteten. Nu är det ganska naturligt, att när en man har så mycket och så många olika ting och intressen att taga vara på, blir dock till slut något glömdt. Sådant kan hända äfven en kejsar Napoleon. Qeh det vill också synas, som hade man vid det ifrågavarande stora fredsverket verkligen råkat för en hop bisaker glömma ur räkningen nägot .... Icke Åland! ty det är expressis verbis nämndt i fredsakten. Men något, som kanske är i sig sjelf icke mindre vigtigt och måhända kommer nu efteråt att sätta vederbörande myror i hufvudet! Jag menar — Tscherkesserna. Fan hade icke i Paris kommit att tänka på Tscherkesserna! Ryssarne, om de tänkte derpå, voro för kloka att glunka ett ord derom. Nu komma de, den förbannade Schamyl och hans oroliga sällar sjelf efteråt, och vilja ha ett ord med i laget.