Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1856, sida 1

En rysk slyktings memoirer eller Statsfängelset och Siberien. Af Alexander Hertzen. (Forts. fr. föreg. N:r.) Förslaget kom så eget och oväntadt, att jag biföll det, gick hem med polismästaren, åt hans kaviar och drack hans madeira. Han var till den grad pratsam, att han meddelade mig alla sina familjförhållanden, deruti inberäknad sin hustrus sjuåriga sjukdom. — Efter frukosten framtog han en bit papper och räckte mig den med sjelfförnöjd stolthet. Det innehöll några verser, författade af hans son, hvilka blifvit upplästa vid examen på kadettakademien, Sedan han gifvit mig så otvetydiga bevis på sitt sörtrocnde, öfvergick han åter till målet för sina ansträngningar, nämligen orsaken, hvarför han haft nöjet att vid denna tid på året hafva haft mig till gäst vid sitt bord. Nu kunde jag ej gerna annat än efterkomma hans önskan och tillfredsställa hans nyfikenhet. Denne polismästare påminner mig om en kretsrättssekreterar, som städse förblef på sin post, huru det än gick med hans förmän. Nio kretsrättsassessorer hade följt hvarandra i embetet, men se k eteraren förblef på sin plats. — Men huru bär ni er åt, för att kunna draga er fram med så många olika förmän, af hvilka den ene tänker olika med den andre? frågade iman honom, — Åh, med Guds