— ——— — — — —— — Jag fördes in på sjelfva kontoret. Postmästaren visade mig in i sitt hvardagsrum, der en äldre man, en qvinna och flera barn befunno sig. Jag kunde icke kläda om mig i deras närvaro, och då gendarmen ej kunde besluta sig till att föra mig till gästgifvargården, skref jag till gendarmgeneralen i Kasan och bad honom anvisa mig ett rum, der jag kunde värma mig och torka mina kläder. En timme förled, innan gendarmen återvände med det besked, att grefve Apraxin befallt att anvisa mig ett rum. Jag väntade åter ett par timmar, men ingen kom. Då afskickade jag gendarmen för andra gången, och nu kom han tillbaka med den underrättelse, att öfverste Pol, hvilken generalen befallt att anskaffa mig qvarter, hade engagerat sig i ett spelparti på adelsklubben, så att jag ej kunde påräkna ett annat rum, förrän nästa morgon. Jag blef förargad och skref ett nytt bref till grefve Apraxin med begäran, att han mätte läta transportera mig vidare, enär jag efter all sannolikhet skulle vara lyckligare på nästa station. Gretven behagade nu sofva, så att brefvet ej öppnades förrän nästa morgon. Det återstod mig emellertid ingenting annat än afkasta mina våta kläder, insvepa mig i uppsyningsmannens kappa och lägga mig till hvila på bordet i kontorsrummet. En tjock protokollunta tjenade mig till hufvudgärda, och jag föll snart i djup sömn. (Forts.)